I helgen har vi vårt Vårmöte med Svenska Deckarakademin i Stockholm, och i anslutning till det kommer vi ha ett offentligt framträdande på Plattanscenen på Kulturhuset, nu på söndag, 22 maj 14.00-15 (mer info finns här då vi att delar ut 2015 års deckarpriser! Bland annat kommer Anders de la Motte vara där och ta emot priset för bästa svenska deckare 2015 och Sara Lövestam tar emot priset som bästa deckardebutant 2015. Det blir naturligtvis spännande scensamtal med författarna, och så kommer vi dessutom att berätta om de pristagare som inte finns på plats utan som får sina priser senare. Jag fungerar som konferencier för det hela och med mig på scenen kommer jag också ha flera av mina kollegor i Svenska Deckarakademin. Alldeles gratis är det att komma dit och lyssna och träffa oss och författarna, så missa inte det! Hoppas vi ses i Stockholm på söndag!
Stockholm
CrimeGarden recenserar Bevakaren av Dan Nilsson
En av förra årets debutdeckare är skriven av journalisten och manusförfattaren Dan Nilsson, och hans Bevakaren utgör ett intressant nytillskott i den svenska deckarfloran.
Katarina är juridikstuderande. En natt försvinner hennes sambo Jonas, som är nattvandrare i Stockholm. Jonas har ett starkt engagemang mot prostitution och har tidigare antytt att han har för avsikt att sätta dit en av stans värsta hallickar. Den tafatte polisen Per Mattsson får försvinnandet på sitt bord, men när inget händer tar Katarina saken i egna händer. Hon får kontakt med Niklas Lund som hjälper henne att leta efter Jonas och det står snart klart att viktiga ledtrådar står att finna både bland stans prostituerade och ute på nätet. När Katarina och Niklas dessutom hittar liket av mannen bakom en välkänd hatsajt som hänger ut sexköpare, kompliceras det hela ytterligare.
Recensioner av Carolina Neuraths Fartblinda och Buthler och Öhrlunds Motvind
En av 2016 års första svenska deckare, Fartblinda, ”en deckare nästan helt utan mord, blod och våld”, är skriven av debutanten Carolina Neurath. Jag har recenserat den för GotaMedia och recensionen är bland annat publicerad i Smålandsposten i torsdags (11 februari), där ni kan läsa den här.
I Smålandsposten 27 januari kan ni även se vad jag tycker om Buthler och Öhrlunds senaste bok om seriemördaren Christopher Silfverbielke, Motvind, den recensionen hittar ni här. Bland annat skriver jag att ”nästan hela texten består av oemotsagd misogyn och rasistisk smörja och entusiastiska skildringar av en oändlig rad av närmast identiska sexuella övergrepp”.
CrimeGarden recenserar STHLM: inferno av Varg Gyllander
Varg Gyllander inledde karriären som deckarförfattare med en polisromanserie i fem delar som utspelade sig huvudsakligen i Stockholmstrakten och där kriminalteknikerna Ulf Holtz och Pia Levin stod i centrum. Med STHLM: inferno påbörjar han en helt ny serie, även den i Stockholmsmiljö.
Med den nya serien byter Gyllander dock genre och har skrivit en actionfylld thriller – omslaget är väldigt talande – där han introducerar en hemlig organisation som kämpar mot den organiserade brottsligheten (även om just den organiserade brottsligheten faktiskt lyser med sin frånvaro i STHLM: inferno). I centrum står Norma, en actionhjältinna av Modesty Blaise-typ med ett mystiskt förflutet som samarbetar med den något mer jordnära gisslanförhandlingsexperten Joshua Sander. Dessutom gör polisen Conny Sjöberg från Carin Gerhardsens Hammarbyserie en relativt stor cameo-roll, eller vad man nu ska kalla det.
CrimeGarden recenserar Svinen av Lucifer (Carl-Johan Vallgren)
För två år sedan debuterade Carl-Johan Vallgren som deckarförfattare med Skuggpojken, som han publicerade under pseudonymen Lucifer. Det var en stockholmsthriller med den språkbegåvade före detta heroinisten Danny Katz i detektivrollen. I år har han släppt uppföljaren, Svinen, och även denna gång får vi följa Katz och hans ungdomsvänner Jorma och Eva. Jorma har beslutat sig för att delta i ett värdetransportrån, men plötsligt befinner han sig på flykt – vad hände egentligen? Katz hittar sin gamla knarkarpolare Ramón död och börjar söka efter Ramóns försvunna flickvän. Eva samarbetar med poliser i forna Jugoslavien som spårar organiserad brottslighet. Och så småningom visar sig alla trådarna tillhöra samma trasselnystan och det blir farligt på allvar.
Svinen har en relativt lång startsträcka, men sen blir det actionfyllt och högt tempo, och det är en historia för den som inte har något emot mycket explicit våld. Som i en klassisk hårdkokt deckare är det inte minst huvudpersonerna som får mycket stryk. Katz, Jorma och Eva hör alla hemma i den hårdkokta genren, och i sann thrilleranda får vi som läsare ständigt oroa oss för att de inte ska överleva. Men som tur är har de varandra. Trots att de glidit isär sen de var unga, sviktar aldrig deras ömsesidiga lojalitet.
CrimeGarden recenserar När klockan slår fem av Denise Rudberg
I Denise Rudbergs femte deckare i serien om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff och poliserna Augustin Madrid och Torsten Ehn blir en ung kvinna överfallen i sin lägenhet på Östermalm på natten. Några dagar senare sker ytterligare en attack. Det visar sig att en serie nästan exakt likadana överfall skedde i Lund tjugo år tidigare. Kan det vara samma gärningsman eller har man att göra med en copycat? Och varför har egentligen den nya kvinna Augustin Madrid börjat träffa så svårt att släppa andra människor inpå livet?
Som vanligt hos Rudberg rör vi oss i de övre samhällsskikten, och vid det här laget vet man som läsare att det inte är någon idé att leta misstänkta bland ”vanliga” människor. Det är hos överklassen förklaringarna till vad som ligger bakom brotten i Rudbergs deckare står att hämta. Berättelsen om serievåldtäktsmannen är spännande och skrämmande, även om inte riktigt alla frågor får sina svar. Och minst lika skrämmande är skildringen av hur våldtäktsutredningarna hanterades av polisen i början av 1990-talet – det är skönt att veta att det åtminstone blivit lite bättre sedan dess, även om det är ett område som fortfarande har rum för en hel del förbättringar.
CrimeGarden recenserar Eld och djupa vatten av Camilla Grebe & Åsa Träff
De senaste åren har Camilla Grebe fått mycket uppmärksamhet för de två deckare hon skrivit tillsammans med Paul Leander Engström och för den egna Älskaren från huvudkontoret som kom i våras (CGrecension här). Nu är hon dock tillbaka i par med systern Åsa Träff. Eld och djupa vatten är femte delen i systrarnas Stockholmsbaserade serie med psykologen Siri Bergman i huvudrollen.
Denna gång kretsar handlingen kring två barn som försvinner och antas ha kidnappats. Barnen är syskon och har nyligen placerats i varsitt familjehem sedan deras biologiska mamma inte längre anses lämplig att ta hand om dem. Gärningsmannaprofilgruppen vid polisen där Siri arbetar tar sig an fallet. Parallellt får läsaren följa en pojke som när han är liten i mitten av 1980-talet råkar eld på familjens hus och att hans föräldrar och lillasyster dör i branden. Pojkens väg genom olika fosterhem är allt annat än en solskenshistoria och sätter djupa spår genom hela livet. Samtidigt går Siri och hennes man i familjeterapi för att försöka rädda sitt förhållande – eller kanske snarare sin familj – efter Siris otrohet i förra boken. Parallellerna mellan Siris privata problem och bokens övriga handlingstrådar är många och tydliga.
Svenska deckarfestivalen i Sundsvall
Nu den 2-6 november är det dags för Svenska deckarfestivalen i Sundsvall! Precis som förra året kommer jag att vara där och jobba som moderator och få intervjua en massa spännande författare under olika former och teman. Festivalen har redan tjuvstartat med filmvisningar och imorgon kan man träffa Ingrid Hedström på Kulturmagasinet.
Den officiella invigningen hålls dock först på onsdag 12.00 och sen fortsätter festivalen till och med fredag kväll. Här är mitt festivalprogram (hela programmet hittar ni här):
CrimeGarden recenserar Det som inte dödar oss av David Lagercrantz
Nu har jag äntligen hunnit läsa den också. Den fjärde Millenniumboken. David Lagercrantz uppföljare till Stieg Larssons Millenniumtrilogi. Och först ska det fastslås: Den här är en bra deckare. Sen är det omöjligt att läsa och bedöma Det som inte dödar oss helt på egna meriter, utan att jämföra med Larssons böcker, och det ger naturligtvis upphov till en massa kritik som annars till stora delar aldrig hade varit aktuell.
Vi har alla läst Larssons trilogi och har våra uppfattningar om den och dess gestalter. Vad än Lagercrantz skulle ha åstadkommit hade det brutit mot en del av dessa uppfattningar, han hade aldrig kunnat åstadkomma en bok som på alla plan ”kändes” som om Larsson skrivit den. Och det är naturligtvis inte heller poängen med att skriva en uppföljare i det här fallet. Det är inte som när en serie olika författare som i tur och ordning dolde sig bakom pseudonymen Carolyn Keene skrev Kitty-böckerna. Då var poängen att det skulle uppfattas som om samma skribent låg bakom alla böcker i serien. Det är det inte i fallet med Millenniumböckerna.
CrimeGarden recenserar Står dig ingen åter av Anna Karolina
Anna Karolina tillhörde fjolårets deckardebutanter med sin genialt betitlade Stöld av babian, som jag tidigare recenserat här på sidan. Förutom att debuten hade en titel som fastnade hade den också intressanta karaktärer, och det är kul att nu få återse dem i uppföljaren Står dig ingen åter.
Denna gång handlar fallet som polisen Amanda Paller och hennes kollegor utreder om människor som begår fruktansvärda mord på sina närmaste under påverkan av en så kallad ”kannibaldrog”. Amanda fortsätter också korståget för att hämnas sin syster. Systern tog livet av sig efter att ha blivit våldtagen, och i debuten fick vi följa hur Amanda hämnades på några av de inblandande, men ännu har inte alla fått vad de förtjänar. Även denna gång rör sig Amanda hela tiden på båda sidor om lagen, och parallellt med den drogrelaterade utredningen driver hon en egen undersökning där hon under falsk flagg nästlar sig in i de kriminella kretsarna.










