Ännu en av årets första debutanter är Lotta Lundh, vars polisroman Familjen utspelar sig i Värmländska Sunne med omnejd. Lundh är ett välkommet nytillskott i den relativt begränsade värmländska deckarfloran – som sedan tidigare inkluderar författare som bland andra Ninni Schulman, Birgitta Edlund, Per-Arne Gustafsson, Kjell Herbertsson, Karina Johansson, Robert Kangas, Tove Klackenberg, Henry Nilsson, Rune Sköllerhag, och Bo Ulfvenstierna – även om hon fortfarande har en bit kvar till landskapets toppnamn.
Den unga Annie försvinner spårlöst och polisen Erik Ljung försöker ta reda på vad som hänt. Annie verkar ha haft kontakt med traktens narkotikakretsar, eller kan det kanske vara pappan som tidigt övergav familjen som är inblandad? Parallellt följer vi caféservitrisen Marie som är mor till tre döttrar, varav den äldsta är tonårstrotsig. Ska de låta henne gå på den årliga dansfestivalen i folkparken nu när det kanske finns någon som kidnappar unga kvinnor? Dessutom följer vi Annie i hennes fångenskap och den anonyme man som tagit henne.
Som titeln antyder handlar den här berättelsen om familjer och föräldraskap, om relationer mellan föräldrar och barn. Lundh har ett bra språk och flyt samtidigt som det där riktiga engagemanget i intrigen saknas. Ibland förekommer också en lite präktig eller förnumstig ton, som jag personligen har lite svårt för.
Familjen är en skrämmande historia om hur lätt någon kan försvinna och om hur världen då rasar för de närmaste. Dessutom får vi explicit följa de hemska övergrepp Annie utsätts för, tyvärr framförallt skildrade ur förövarens perspektiv, vilket inte är helt oproblematiskt. Mycket fokus läggs också på att motivera förövarens beteende utifrån hans egen traumatiska uppväxt – något som närmast är en kliché i svenska deckare, och som i detta fall dessutom skapar en vag osäkerhet om var man förväntas lägga sin lojalitet.
Huvudpersonen Erik Ljung är en alldeles vanlig, medelålders polisman utan några egentliga egenheter. Han fungerar dock väl som en ganska neutral och lite anonym sammanhållande kraft i berättelsen, och han har en bra samarbetspartner i hustrun Cissi som jobbar på lokaltidningen och även hon engagerar sig i fallet.
Lundhs debut är en helt ok polisroman i landsortsmiljö, men inget som skiljer sig från mängden. Jag hade önskat en ännu tydligare förankring i platsen genom en fylligare miljöskildring. En del av handlingen kretsar som sagt kring den årliga Fryksdalsdansen i Kolsnäsparken, men såväl evenemanget som platsen förblir anonyma kulisser, istället för att få boken att verkligen sjuda av livet i Sunne. Men det sägs att det kommer att bli fler böcker om Erik Ljung, så kanske får vi lite mer lokal värmlandskänsla nästa gång.
