Dan Nilsson debuterade som deckarförfattare 2015 med Bevakaren (som jag recenserade här). Det var en stark debut, och inte minst var det kul att Nilsson introducerade en typ av detektivgestalt som vi inte tidigare hade sett på den svenska deckarscenen: den dedikerade privatspanaren i form av Niklas Lund, som på nätet går under just signaturen ”Bevakaren”.
Niklas Lund återser vi också som huvudperson i Jag följer dig. Nu sitter han i fängelse efter händelserna i förra boken och där får han besök av en annan privatspanare, Jeanette K, alias ”Spanjorskan”, som berättar att någon tagit över Niklas identitet på nätet och skriver inlägg i hans namn. När Niklas får permission reser han till uppväxtorten Eslöv, där han fortfarande har kvar sina avlidna föräldrars hus, och där han snabbt – genom sin digitala dubbelgångares försåt – blir indragen i ett mordfall.
Mordfallet visar sig ha kopplingar till Niklas fars gamla affärsimperium, och då Niklas har en hel del förhandskunskaper om personer som är aktuella för utredningen låter polisen motvilligt honom och Jeanette – som även hon dykt upp i Eslöv – delta i utredningen.
Att använda privatspanare som deckarhuvudpersoner är som sagt originellt, och både Niklas och Jeanette är gestalter man gärna följer – även om de genomgående beter sig som den naiva tjejen i skräckfilmer som ständigt ger sig in i mörka hus där man vet att det ska sluta illa. Poliserna Marko Vida och Per Mattsson är också bra gestalter. Problemet är bara att det blir väl orealistiskt att polisen låter privatspanarna vara med och utreda mord, och dessutom närmast styra och leda utredningen, det framstod mer realistiskt i debuten när Niklas huvudsakligen körde sitt eget race.
Alltför stora egon hos alla detektivgestalterna gör också att samarbetet knakar och att utredningen som kunde löpt på betydligt snabbare har svårt att komma framåt. Detta kunde ha dragit ner tempot i boken, men Nilsson kompenserar genom att istället låta nya mordoffer dyka upp närmast på löpande band.
Det är kul att Nilsson flyttat handlingen från Stockholm till Eslöv och Skåne denna gång. En stor del av skildringen av platserna sker genom nämnande av geografiska namn, vilket gör det lätt att känna igen sig och fylla ut skildringen med ytterligare detaljer för den läsare som har lite lokalkännedom. För den som inte är bekant med Eslöv och Skåne, och därför inte själv kan fylla i detaljer på samma sätt, kan det dock förmodligen kännas lite platt.
Språkligt sett borde Dan Nilsson också haft en betydligt tuffare redaktör denna gång. Det är mycket som inte riktigt flyter och jag kommer under läsningen ofta på mig själv med att gå in i språkgranskarrollen och börja formulera om meningarna istället för att leva mig in i berättelsen. Trots att det finns mycket att tycka om med Jag följer dig, är den således sammantaget snäppet svagare än debuten.
