När jag var i Värnamo och föreläste härom veckan framträdde också en lokal deckarförfattare, journalisten Thomas Lundh, som skrivit tre deckare, varav två huvudsakligen utspelar sig i just Värnamo. Med mig på tåget hem fick jag hans debutdeckare, Julgranskriget från 2003, som visade sig vara ett ganska trevligt ressällskap.
Rolle och Sonny är bästa vänner under barndomen i 1960-talets Värnamo. Båda växer upp under allt annat än perfekta hemförhållanden, men de har ändå varandra – tills något oförutsett sker. I vuxen ålder är den ene framgångsrik advokat, den andre missbrukande knarklangare, och mellan dem finns fortfarande något outrett.
Berättelsen är inte komplicerad, inte heller originell, men Lundh lyckas göra sina gestalter levande på ett sätt som gör att man som läsare bryr sig om vad som sker med dem. De två tidsplanen som kunde skapat splittring i berättelsen bidrar istället till att ge djup åt huvudpersonerna, och de två historierna utvecklas parallellt på ett sätt som fungerar väl.
Julgranskriget är en historia som berör, en lågmäld berättelse om hur man aldrig kan undkomma sitt förflutna. En psykologisk thriller om hur sanningen aldrig får segra, men där vänskap och kärlek ändå skapar små och oväntade ljuspunkter i allt det svarta, ljuspunkter som gör livet värt att leva, trots allt.
Språket är enkelt men flyter bra och miljöskildringen från Värnamo är fin. Julgranskriget är en bra debut helt enkelt – trots att boken har några år på nacken. Delvis handlar bokens attraktion kanske om omväxling, om att åren som gått som gör att Julgranskriget är lite annorlunda många av de landsortsdeckare som utkommer idag.
