En av vårens nya deckardebutanter är Anki Edvinsson, som skiljer sig från majoriteten av svenska deckarförfattare genom att låta sin bok Lust att döda utspela sig i norra Sverige, närmare bestämt i Umeå. Och det är en debut som lovar gott inför framtiden.
Det är fredagskväll på en av Umeås mer trendiga restauranger, människor är glada att arbetsveckan är över, stämningen är hög. Sara är där med sina kollegor från sjukhuset för att fira att en av dem blivit befordrad. Då öppnar plötsligt någon eld och skjuter vilt i lokalen. Efteråt är den chockade Sara en av få överlevande. Umeå är i chock.
Poliserna Per Bergh och Charlotte von Klint utreder det hela, kan det handla om ett terroristdåd, eller rör det sig om någon typ av ensam galning? Parallellt följer vi också några gymnasieungdomar, två killar som fördriver dagarna med att supa sig fulla och ta droger och en tjej med invandrarbakgrund som övervakas av sin allt mer kontrollerade äldre bror. Det är uppenbart att det är mycket som kommer att sluta riktigt illa.
Edvinsson har bakgrund som journalist – en del av er känner kanske igen henne som tidigare programledare i TV4 – och hon skriver rappt och lättläst vilket skapar ett enormt driv och tempo i berättelsen. Över huvud taget är det här en polisroman med ovanligt mycket action och starka thrillerelement, trots att Edvinsson aldrig spelar ut seriemördarkortet eller tidspressen som skapas av en överhängande risk för fler våldsamheter. Istället fångas man som läsare av skildringen av hur ungdomarna rör sin allt närmare katastrofens rand.
Just bilden av ungdomarna skapar både igenkänning som obehag. Här finns så väl den enorma distansen till vuxenvärlden som den extrema närheten till vännerna, motsägelsefullt parad med individens totala ensamhet. Här finns också sexfixeringen och digitaliseringens absolut centrala – och ibland farliga – roll i ungdomars liv. Även om det sällan går riktigt så långt som i boken, är mycket av det som skildras högst reella problem i Sverige idag.
Huvudpersonerna, Per och Charlotte är också kul tillskott i den svenska polisfloran. Han lider av en extremt kraftig diabetes som ofta ställer till det när det bränner till i utredningens mer actionfyllda delar. Hon är nyinflyttad från Stockholm och har en adlig överklassbakgrund, något som gör att hon utsätts för mobbing av stora delar av poliskollektivet, men som samtidigt gör att hon besitter specialkunskaper som är av vikt för utredningen. Tillsammans är de dock en tajt utredningsduo som med backup från kollegorna fungerar utmärkt. Egentligen är gestalterna kanske lite platt skildrade, men i och med att själva intrigen är så driven engageras man ändå i berättelsen, och på sikt är jag övertygad om att Edvinsson kommer att utveckla sin karaktärsskildring. Lite irriterande är dock en del oannonserade hopp i tiden som bryter mot det annars kronologiskt skildrade händelseförloppet, som läsare känner man sig lite lurad och som att författaren “fuskar” för att dölja saker för läsaren, något som kunde fixats till snyggare.
Intrigen är som sagt driven och innehåller många trådar som så småningom knyts ihop. Delar av handlingen är lite förutsägbar, men det finns ändå tillräckligt med överraskningar efterhand för att läsaren inte ska tappa intresset. Ett plus också för en någorlunda nyanserad skildring av bokens invandrarfamilj, vi har länge sett alltför många ytliga och stereotypa bilder av invandrare i svenska deckare, och det är skönt att se att författarna börjat anstränga sig för att göra något åt det. Det är bara att konstatera att Åke Axelsson, Umeås kanske främste skildrare i deckargenren, nu har fått konkurrens.
