Denise Rudberg – nu aktuell med sin fjärde deckare – får ofta kritik för att vara lite för lättviktig och banal som deckarförfattare. Jag kan tycka att det ofta är lite oförskyllt, och jag tror att mycket av kritiken bottnar i Rudbergs förkärlek för romantik och explicita sexscener – något som aldrig stått särskilt högt i deckarkretsar – i kombination med hennes huvudpersoners fäbless för champagnepimplande och lyxpralinsätande. Denna ur deckarförfattarstatussammanhang sett olyckliga kombination förstärks dessutom nu när Rudberg bytt från Norstedts till Forum av omslagets nydesign med författaren själv poserande bland eleganta guldslingor på bästa Liza Marklund-manér.
Dessutom är det något provocerande dels med att påstå sig ha hittat på en egen genre – elegant crime, som ju egentligen bara är en mix av deckare och chick lit i överklassmiljöer – dels att skriva om just överklassmiljöer där människor ser ner på andra för att de inte har tillräckligt god smak eller tillräckligt fina märken på kläderna. Det sistnämnda är naturligtvis något som förekommer i alla kretsar, men det blir ändå lite extra provocerande när snobberiet backas upp av pengar, anor och privatskolebakgrunder.
Men ser man bortom den glossade ytan har Rudberg skapat intressanta huvudpersoner som är komplexa och kompletterar varandra väl. Konceptet med tre centralgestalter – en klassisk manlig deckarpolis, en äldre kvinnlig åklagarsekreterare, och en yngre manlig överklasspolis – genererar en bra dynamik och är relativt udda i den svenska deckarfloran.
Mysteriet i Mellan fyra ögon kretsar kring mordet på styrelseordföranden för en tjusig privatskola, en välkänd riskkapitalist med stor aptit på så väl pengar som kvinnor. Och snart gräver Rudbergs detektivtrio ner sig i de otrohetsaffärer och konflikter som präglar kretsarna kring den döde. Tematiskt handlar romanen om relationer och svek, framförallt om hur hela livet vittrar sönder när människor sviker eller är oärliga mot sin partner och om hur illa det går när vuxna sviker barn. Det är på intet sätt någon ny eller originell tematik, men särskilt den unga Minnas öde är skildrat på ett sätt som berör.
Mellan fyra ögon är dock Rudbergs hittills svagaste deckare, till stor del beroende på att storyn blir lite väl förutsägbar och på att det är alltför många trassliga kärleksaffärer på gång, inte minst bland huvudpersonerna. Tidigare har det funnits andra saker som bidragit till de tre centralgestalternas utveckling, men denna gång handlar det bara om kärleksrelationer vilket blir lite endimensionellt, även om det delvis också fungerar som en förstärkning av det övergripande temat.
Jag har sagt det förr och säger det igen: Rudberg skriver bra och har lyckats med sina huvudpersoner, hon behöver inte krydda sina historier med så mycket sex och romantik. Om hon bara minskade lite på det – i just Mellan fyra ögon lite mer än vanligt – skulle hennes böcker bli mer attraktiva också för mer traditionella deckarläsare.
