De senaste åren har en typ av lite mörkare landsortsdeckare, oftast polisromaner men med starka thrillerinslag, satt allt tydligare avtryck i deckarsverige. Många av dessa böcker har ensamma kvinnor som tvingas konfronteras med sitt förflutna i centrum, och de spännande intrigerna utgör samtidigt ett utforskande av äldre sociala mönster som dröjer sig kvar i isolerade svenska avkrokar. Jag tänker på exempelvis Camilla Grebes Husdjuret som fick Svenska Deckarakademins pris som bästa svenska deckare härom året, på Anders de la Mottes Skåne-serie och på Lina Bengtsdotters Gullspångs-böcker – men väldigt många fler skulle kunna nämnas i sammanhanget. En av de senaste att ge sig på denna typ av deckare är Samuel Karlsson, och det gör han bra.
Karlsson är inte något nytt namn på deckarscenen, men jag får erkänna att hans tidigare fem böcker om polisen Louise Hård och hennes kollegor i Hultsfred (varav flera nog endast släppts som ljudböcker och e-böcker) har gått mig relativt spårlöst förbi. Den nya Morden på Mörkö gör dock ett betydligt mer bestående avtryck.
Även denna gång rör vi oss i Småland, men nu är utgångspunkten (den fiktiva) ön Mörkö i Tjusts skärgård. Västervikspolisen Jessica Jackson behöver en paus från arbetet och har bestämt sig för att ta tjänstledigt. Hon lämnar Västervik och flyttar till barndomens Mörkö, till det nedlagda mejeri där hennes far tidigare bott, för att fundera på vad hon egentligen vill göra med sitt liv.
Jessica hinner dock knappt flytta in innan ett lik flyter iland i närheten och hon tvingas tillbaka till polisjobbet. När en ung kvinna dessutom försvinner efter en fest på den lokala bygdegården drar det hela igång på allvar, och som om det inte vore nog, drar en rejäl storm in över trakten. Stormen sätter p för så väl färjetrafik som telefonförbindelser. Jessica är plötsligt den enda polisen på den isolerade ön där en mördare går lös, där alla ljuger och där ingen vill avslöja öns hemligheter för henne.
Karlsson har lyckats skapa en spännande intrig där nutid möter dåtid och verkliga händelser blandas med ren fiktion. Naturligtvis är det flyktingarna som får skulden för flickans försvinnande, något som får tragiska konsekvenser, men det står snart klart att det hela är betydligt mer komplicerat än så, och Jessica samlar bit efter bit för att lägga det förflutnas pussel. Språkligt flyter det bra, även om det finns en del mer filosofiska utläggningar som framstår som klyschiga och borde ha strukits ner rejält.
Miljöskildringen fungerar dock utmärkt och är en av författarens styrkor. Karlsson skapar en fin bild av det relativt slutna ösamhället med sina många original, där vänner och fiender håller ihop mot polisen som de uppfattar som ett yttre hot. Gestaltningen av stormen och hur den påverkar skeendena är dessutom utmärkt. Jessica som huvudperson är också en lagom kantig ensamvarg utan att bli stereotyp, och jag återser gärna henne och de övriga öborna i kommande delar i serien.
