En av årets starkaste svenska deckare är Joakim Zanders Orten, en thriller som förenar spänning, tempo och aktuella frågor med gestalter man som läsare verkligen bryr sig om.
Zander debuterade 2014 med Simmaren, och i den nya boken får vi återigen träffa juristen Klara Walldéen. Denna gång arbetar hon i London med ett forskningsuppdrag som gäller att undersöka möjligheten att privatisera delar av polismakten inom EU. Klara är trasig efter händelserna i Simmaren, och det enda som hjälper är vin, lite för mycket vin. När hon nu först blir av med sin dator och sedan upplever något traumatiskt blir hennes verklighetsförankring lite naggad i kanterna. Något pågår som rör hennes forskningsrapport och spåren leder henne tillbaka till Stockholm.
Parallellt följer vi två syskon från en Stockholmsförort, Bergort, eller Orten, som de själva kallar den. Yasmine har lyckats ta sig där ifrån och jobbar nu som trendguru i New York med uppgift att hitta nya tendenser i samhället som kan användas i kommersiella sammanhang. Hennes lillebror Fadi blir kvar i Orten. Han är ensam och vilsen och söker sig så småningom till IS. Yasmine har fått veta att Fadi dött, men sen får hon en bild som ändå ger henne hopp och det får henne att åka tillbaka till Stockholm för att försöka hitta sin bror.
Som läsare följer vi växelvis Klara, Yasmine och Fadi under några intensiva augustidagar 2015. Vi får komma nära och det är lätt att bli berörd av Zanders vältecknade gestalter. Som när vi får följa Fadis tankar och resonemang när han bestämmer sig för att gå med i IS. Det är modigt av Zander att gå så nära, att ge röst år någon som representerar så mycket av det vi är rädda för idag. Fadis bevekelsegrunder är naturligtvis inte på något sätt representativa för alla unga killar i Sverige som funderar på att gå med i IS, men bara att få se hur han tänker gör genast hela frågan i all sin obegriplighet så mycket mer begriplig, så mycket mänskligare – och det är också en stor behållning med Zanders bok.
Men det är inte bara det personliga perspektivet vi får på IS-problematiken. På klassiskt Sjöwall-Wahlöö-manér pekar Zander ut svenska SÄPO som lakejer åt USA, lakejer som låter svenska medborgare bli förbrukningsvaror i kriget mot terrorismen. Och när det passar deras syften bättre låter de förorterna brinna istället för att göra något åt situationen. Kritiken riktas också – precis som i Arne Dahls Opcop-serie – mot privata säkerhetsfirmor, aktörer som ligger bakom mycket av det som sker i boken, och Zander laborerar även med ryska kopplingar. Vad skulle egentligen kunna hända om delar av de befogenheter polisen har i Europa idag skulle läggas över på privata aktörer? På ryska privata aktörer? Tanken svindlar, inte minst när man läser Zanders bok.
Men trots de aktuella ämnena är det här en bok som egentligen handlar om sökandet efter frihet, efter att inte vara bunden av sitt förflutna och sitt ursprung. För Klaras del handlar det om att ta sig förbi händelserna i förra boken och om att ta kontroll över sitt eget liv. För Fadi och Yasmine om att komma ut Ortens grepp, ur de mönster och regler som de levt med så länge att de blivit en del av dem själva, så svåra att bryta sig loss från.
Miljöerna i Orten sträcker sig från framgångens tjusigt ljussatta kontor och designermiljöer till förortsbetongens grå hopplöshet. På samma sätt finns det ljusglimtar i den huvudsakligen svarta skildringen. Som Fadi så småningom säger: ”Om jag inte kan försona mig med döden, då tänker jag försona mig med livet.” Ljuspunkter är också de starka vänskapsbanden mellan Yasmine och Fadi, och mellan Klara och hennes väninna Gabriella. Det finns vissa människor som alltid finns där för varandra, även när alla andra ”vänner” sviker.
Det här är en utmärkt deckare, eller thriller med både psykologiska och politiska inslag om man ska vara mer specifik, och min enda egentliga invändning är faktiskt att det tar för lång tid, för många sidor, innan jag grips av berättelsen och verkligen vill läsa vidare. Orten är således lite trögstartad, men när man väl tar sig över den tröskeln är det väl värt det. Dessutom är det spännande och väldigt välskrivet. Förutom ett väldigt retligt korrekturfel i sista meningen…
2 svar på ”CrimeGarden recenserar Orten av Joakim Zander”
Kommentarer är stängda.