CrimeGarden recenserar Sanning med modifikation av Sara Lövestam

Sara Lövestam debuterar nu som deckarförfattare efter att tidigare ha skrivit fyra vanliga romaner. Det är uppenbart att vi har att göra med en van skribent, men till skillnad från så många andra mainstreamförfattare som ger sig in i deckargenren lyckas Lövestam göra riktigt bra ifrån sig.

Pernilla har förlorat sin sexåriga dotter Julia, som försvann en dag då de var på Globens köpcentrum. För Pernilla är att gå till polisen inget alternativ, så istället hittar hon en privatdetektiv via Blocket. Kouplan är nybörjare på privatdeckarområdet, och liksom Pernilla ser han till att undvika polisen. Ihans fall rör det sig om att han saknar uppehållstillstånd i Sverige. De två finner dock varandra, och Kouplan inleder sökandet. Efter ungefär halva boken får vi också börja följa en ung flicka som blivit kidnappad och sitter inlåst i ett rum i Stockholm och längtar efter sin mamma. Så långt verkar allting rätt enkelt. Men ju mer Kouplan tar reda på, desto mindre stämmer. Kanske är sanningen inte alltid så enkel?

Lövestams deckardebut är en bok om ensamhet och om människor som framförallt lever med sig själva eftersom de är rädda att kontakter med andra ska rasera den värld och det liv de ändå har. Det handlar om Pernilla och hennes traumatiska förlust, men kanske ännu mer om Kouplan och hans otrygghet. Hur han saknar sina föräldrar och sin försvunne bror, och om hur han drömmer om att bli en svensk medborgare och kunna göra vanliga saker som vanliga svenskar som inte behöver hålla sig gömda gör.

Sanning med modifikation är också en bok om tillhörighet och om hur man ska kunna känna sig hemma i sig själv och i den tillvaro och i det samhälle där man lever. Men mest handlar det som sagt om ensamhet, om ensamma människor. Och om vikten av att bli sedd av någon annan, trots att man gör allt för att förbli osynlig.

Lövestams bok är inte en traditionell deckare, men det är definitivt en deckare. Det finns ett antal kriminella som begår brott. Vi har ett mysterium och en detektivgestalt som försöker lösa mysteriet genom att samla ledtrådar, intervjua vittnen och spana på misstänkta. Mysteriet tillåts stå i centrum för hela berättelsen och det blir löst till sist – om än kanske inte riktigt som man inledningsvis väntat sig. Och skurkar åker fast. Jag tror det här är en bok som trots att den är lite annorlunda tilltalar många deckarläsare, inte minst de som föredrar mindre blodiga och lite kluriga mysterier.

Själv är jag också väldigt förtjust i Lövestams språk. Det är enkelt och relativt kortfattat – precis som det ska vara i en deckare. Men det har ändå en viss finess med träffande bildspråk och beskrivningar – dock utan att detta tar fokus från intrigen, något som ofta är problemet när mainstreamförfattare annars ger sig in i deckargenren. Lövestams berättande präglas också av en lågmäld humor som bidrar till att göra Pernilla och Kouplan fylligare och mänskligare. En riktigt lyckad deckardebut alltså!