Polisen Tom Elfverson i Malmö har det inte så roligt. På jobbet där han tidigare alltid trivts håller han på att konkurreras ut av en odräglig streber. Dessutom hittas Toms missbrukande syster död i sin lägenhet under tvetydiga omständigheter. Strebern får leda utredningen medan Tom beordras ta semester. För att få veta mer om systern utan att störa utredningen för mycket beger Tom sig till Sveg i Härjedalen, där de båda växte upp. Vad hände egentligen systern i barndomen och vem är det som är far till hennes dotter?
Monika Grönlund deckardebuterar med en polisroman, efter att tidigare skrivit bland annat en självbiografisk roman, och hon lyckas fint med att använda sig av den nya genren i Vargen kommer (2017), även om berättelsen också har några logiska luckor.
Trots att Tom är lite av en enstöring är han en lätt gestalt att tycka om, och hans polisiära, existentiella och känslomässiga sökande är intressant att följa. Sökandet leder oss så väl till Malmös sociala och fysiska utmarker som till flera av stadens barer och caféer. Grönlund lyckas också genomgående skapa en trivsam ton som ytterligare bidrar till att levandegöra Tom. Ibland blir man dock frustrerad över hans velande och önskar att han kunde vara lite mer handlingskraftig. Till stor del handlar boken om hur Tom genomgår i något slags försenad medelålderskris där han måste bestämma sig för vad han vill med sitt liv, en process han inte riktigt hinner blir färdig med under romanens gång.
Texten hade vunnit på att putsas en del språkligt – ibland kliar det lite i fingrarna – men på det stora hela flyter det bra, det märks att Grönlund inte är någon nybörjarskribent. Däremot känns valet av titel ganska långsökt. Tom Elfverson är dock en gestalt man gärna lär känna närmare, och även kombinationen av storstadsmalmö och Härjedalens glesbygdssamhällen är tacksam. Och det blir sannolikt en fortsättning, Vargen kommer avslutas med öppningar år flera håll och med flera frågor ännu obesvarade.
