Förra veckan var jag på deckarkonferens i Belfast. Konferensen hette “Representation of Rurality in Crime Fiction and Media Culture”, och anordnades av International Crime Fiction Research Group vid Queen’s University. Som konferenstiteln antyder handlade det om hur landsbygd och småstad skildras och används i deckare, och med deltagare från många håll i världen fick vi höra om landsbygdsdeckare från bland annat Australien, Pakistan, Canada, USA, Österrike, England, Irland, Sverige, Söderhavet, Italien, Frankrike, Nordirland och Tyskland. Och utöver de litteratur- och medievetare som vanligtvis frekventerar den här typen av konferenser deltog också ett antal kulturgeografer som presenterade spännande teoretiska perspektiv och ingångar för att närma sig landsbygdsdeckarna.
Rob Kitchin, Benoit Tadié och jag summerar konferensen.
Konferenser kan ofta vara ganska spretiga tillställningar, men för ovanlighetens skull höll sig alla till temat och det gjorde att vi fick en komplex och intressant bild av hur landsbygdsdeckaren ser ut i världen idag. Ofta är det så lätt att bra anta att allt fungerar ungefär som i Sverige, men den bild som framträdde under de två konferensdagarna var att det finns väldigt många likheter, men också distinkta nationella särdrag och skillnader. Exempelvis är naturen, landskapet och den lokala kulturen ofta skildrade som så olika beroende på i vilken del av Sverige en deckare utspelar sig, medan platsen i några andra länders deckare framstod som närmast utbytbar, som en mer generellt skildrad landsbygd.
Med när vi summerade konferensen var också arrangörerna Linda Price och Dominique Jeannerod.
Själv pratade jag om de svenska landsbygdsdeckarna, om vad som gör dem så attraktiva för författare och läsare, om vilka gemensamma drag man kan hitta i dem, och om vilka specifika teman som förekommer just i dessa deckare. När konferensen närmade sig sitt slut blev jag också ombedd att sitta med i ett avslutande panelsamtal där vi skulle summera konferensen. Det innebar att jag snabbt fick summera anteckningarna från alla de många föredrag jag hört, och här är några av alla de frågor, observationer och tankar om landsbygdsdeckare som jag tog med mig från konferensen i Belfast och som jag kommer fundera vidare över framöver. I osorterad form, stort och smått:
- Det finns ofta en koppling mellan arbetarlitteratur och landsbygdsdeckare.
- Plats och geografi är ofta någonting ”förkroppsligat” (embodied), och bygger på kunskap vi tagit till oss genom våra sinnen.
- Det finns en massa universella stereotyper när det gäller landsbygd, och kanske är det därför dessa deckare ofta fungerar så bra när de översätts, trots att de i allmänhet handlar om väldigt lokala förhållanden.
- Det finns ofta olika former av gränsområden (liminal spaces) i landsbygden och landsbygdsdeckaren kan dekonstrueras för att avslöja dessa gränsområden.
- Även rent fysiska gränser är mer otydliga i landsbygdsområden än i städer.
- Det perspektiv vi anlägger när vi närmar oss en landsbygdsdeckare (exempelvis om vi ser landsbygden som idyll eller som en anti-idyll) påverkar hela den bild som framträder av landsbygden i en viss text.
- Kanske provinsiell (provincial) kunde vara en alternativ term till landsbygd (rural)? Hur skulle det påverka våra tankar kring dessa texter om vi utgick från ett annat begrepp/koncept för att tala om dem? (Detta fungerar inte lika tydligt med de svenska begreppen som inte helt motsvarar de engelska.)
- Den litterära stilen har en enormt stor betydelse för hur bilden av platsen träder fram i en deckare/roman.
- Beroende på om man väljer att använda en lokal förmåga eller en utifrånkommande (en insider eller outsider) i detektivrollen skapas helt olika möjligheter för skildringen av landsbygden. Intrycken kan bli så radikalt olika. På ett motsvarande sätt fungerar det om vi har en kolonial respektive en post-kolonial detektiv.
- Genretillhörigheten (vilken typ av deckare det är) är avgörande för hur landsbygden skildras och används (helt olika i exempel pusseldeckare eller noir-deckare).
- I hela diskussionen kring landsbygdsdeckarna är metaforen om ytan och vad som finns under ytan central.
- Genom att utgå från ett enda naturfenomen (exempelvis sjön, berget eller heden) och använda det som centralt i analysen, kan man säga otroligt mycket om deckare från olika perspektiv. Det är en metod för att binda samman och kontrastera olika deckare/texter som kan ge väldigt intressanta resultat.
- En spännande tanke är den om landskapet som aktiv agent, det vill säga hur landskapet i sig blir ett subjekt som kan påverka händelser och gestalter i landsbygdsdeckarna.
- Sagor och sägner (fairytales) var ett begrepp som dök upp i väldigt många sammanhang under konferensen. Kanske har det att göra med det nära förhållandet mellan landsbygd, natur och sagor, och med de tidlösa kvaliteter som ofta präglar så väl sagor som landsbygdsdeckare.
- Den specifika miljön eller platsen kan fungera som utgångspunkt för allt annat i en deckare, den kan generera så väl gestalter som handling. Samtidigt finns det andra landsbygdsdeckare där platsen är så ospecifik att de lika gärna kunde utspela sig nästan var som helst. Det senare är vanligt i exempelvis australiensiska landsbygdsdeckare.
- Deckare (inte bara landsbygdsdeckare, utan i princip alla) kan fungera politiskt genom att utöva ”minimal politics”, det vill säga genom långsam påverkan som på sikt kan bidra till mer generella attitydförändringar i samhället.
- Man skulle kanske kunna betrakta genretraditioner, lokal och/eller nationell brottslighet, och nationell litterär tradition som tre hörnstenar för många av de deckare som utspelar sig på landsbygden, där då själva grunden i bygget utgörs av den lokala geografiska platsen.
- Individen och den individuella brottsligheten framstår som centrala ingredienser i stora delar av landsbygdsdeckarna från olika delar av världen (till skillnad från exempelvis organiserad-, ekonomisk- och transnationell brottslighet).
- Intertextualitet (implicita eller explicita referenser eller allusioner till andra texter) är extremt vanligt i deckare generellt. Gäller det även för annan litteratur med starka genrekonventioner och mönster, eller är det specifikt för just deckarna?
- Landmärken (landmarks) är någonting som ofta används för att skapa förbindelser över tid och rum.
- Turismen har en dubbel roll i förhållande till deckarna. Dels kan turistbilder inspirera och förklara deckare, dels kan deckare bidra till att skapa litterär turism.
Det var som sagt lite av varje som jag kommer att fundera vidare över och förhoppningsvis inspireras av framöver. I övrigt kan jag rapportera att det var ett par soliga och fina dagar i Belfast, men att våren hade varit ovanligt kall där också, och de fantastiska rosorna i botaniska trädgården som ligger precis bredvid universitetet hade fortfarande inte slagit ut.
Efter den avslutande konferensmiddagen tillsammans med den australiensiska deckarförfattaren Leigh Redhead, som också forskar om australiensisk noir, och Marieke Krajenbrinck från Limerick som är expert på österrikiska deckare.