Häromdagen fick jag en förfrågan från Anne Grydehøj, deckarforskare vid University of Kent i England. Hon skulle skriva en artikel om deckarförfattare med invandrarbakgrund och undrade om jag kände till några sådana i den svenska eller övriga nordiska deckarfloran. Det pinsamma var att jag faktiskt inte kunde komma på något enda namn bland de etablerade deckarförfattarna… Det är klart att exempelvis Theodor Kallifatides har skrivit ett par böcker som kan betraktas som deckare, men bland de mer renodlade deckarförfattarna var det svårare.
Jag är säker på att det måste finnas exempel, men min okunskap bekräftade Annes tes att de var få i de nordiska länderna, medan man i exempelvis Frankrike hade gott om deckarförfattare med annan bakgrund än den helfranska. Däremot har vi en hel del svenska författare med vad man skulle kunna kalla ”utvandrarbakgrund”, svenska deckarförfattare som bor utomlands, på heltid eller periodvis, som Henning Mankell, Liza Marklund och Kjell Eriksson, bara för att nämna några.
Men migration, etnicitet, nationell identitet och transnationell brottslighet har varit – och är – viktiga teman i svenska (och nordiska) deckare, inte minst under de senaste tjugofem åren. Och när det gäller de svenska detektivgestalterna har de idag en allt mer mångfacetterad bakgrund. Det senare gäller hos de flesta författare, från Arne Dahls Jorge Chavez och Arto Söderstedt, till Camilla Läckbergs Paula Morales.
