Årets nomineringar från Svenska Deckarakademin

Nu är svenska Deckarakademin klara med alla nomineringar till årets priser – det vill säga till Årets bästa svenska deckare, Årets bästa till svenska översatta deckare, Årets deckardebutant och Spårhunden (priset för bästa barn- och ungdomsdeckare).

Alla de nominerade och mer om dem hittar ni här:

Årets bästa svenska deckare & Årets bästa till svenska översatta deckare

Årets deckardebutant

Spårhunden

Share

Från deckare till spänning?

Idag talar man allt oftare hellre om spänningslitteratur än om deckare. Varför gör man det? Och vem är det egentligen som vinner på det? Jag har funderat över vad detta betyder för den svenska deckaren. [Denna artikel publicerades ursprungligen i Borås Tidning i mars 2021.]

Sedan Stieg Larssons Män som hatar kvinnor publicerades 2005 har deckargenren i Sverige utvecklats enormt. Innan dess var det framförallt Sjöwall och Wahlöös modell för den samhällskritiska polisromanen som utgjorde måttet för en kvalitetsdeckare. Skulle du bli framgångsrik som deckarförfattare var det åt det hållet du skulle sikta. Men Larsson gjorde något helt annat och lyckades ännu bättre. Det internationella genomslag han fick med böckerna i Millennium-trilogin överglänste vida det hans tidigare svenska författarkollegor fått. I jämförelse med Larssons försäljningssiffror stod till och med Henning Mankell sig ganska slätt.

Det som var nytt och originellt med Män som hatar kvinnor var hur Larsson lekte med deckargenren, hur han vågade lämna det väl upptrampade polisspåret och blanda element från ett antal olika deckargenrer. Mest framträdande i den första boken är naturligtvis hur han förenar pusseldeckaren med seriemördarthrillern, men här återfinns även inslag av exempelvis rättegångsroman, journalistdeckare, hårdkokt deckare, barn- och ungdomsdeckare – och naturligtvis polisroman.

Larssons framgångar fungerade som både en ögonöppnare och en inspirationskälla för övriga svenska deckarförfattare. Plötsligt vågade man ta ut svängarna, arbeta med nya typer av huvudpersoner och utmaningen att skapa nya originella genrekombinationer sporrade till en enorm utveckling av genren. I princip ”alla” kombinerade olika deckargenrer, variationen ökade och deckarhybriderna stod som spön i recensenternas slalombackar.

Det här var en utveckling som säkerligen både bidrog till och sammanföll med en enorm växtkraft inom genren. Fler och fler svenska deckare (eller kriminalromaner, som är en term som också kan användas som ett paraplybegrepp, synonymt med deckare) gavs ut varje år, fler och fler översattes, filmatiserades, lästes och dök upp i hyllorna på flygplatser och i boklådor världen över. Larssons framgångar hade dessutom öppnat även den engelskspråkiga marknaden för de svenska författarna och det var som om Män som hatar kvinnor fungerat som ett startskott för en inspirerande frihet inom genren som resulterade i ett framgångsrikt överflöd. So far, so good.

I takt med att genrevariationen ökade började författarna ta ut svängarna ytterligare, blanda in även andra populärgenrer i deckargenren. Lite skräck, lite romance, lite fantasy, lite chick lit – möjligheterna tycktes oändliga. Det här var något förlagen var snabba att haka på. Plötsligt talade man hellre om spänningslitteratur än om deckare. Då kunde man rida på den framgångsrika deckarvågen för att sälja in även sådant som egentligen snarare hörde hemma i framförallt skräck- eller fantasygenren, böcker som innehåller övernaturliga inslag vilket är absolut förbjudet inom deckargenren i sig.

Rubriken ”Deckare” ersätts idag i många fall av rubriken ”Spänning” i förlagskataloger och bokhandelsskyltning. Även när det gäller deckarpriser – Storytel Awards och Crimetime (Specsavers) Awards är bra exempel – får skräck- och fantasyromaner numera ofta vara med och konkurrera om deckarpriserna. I princip är det bara Svenska Deckarakademins priser som fortfarande i praktiken är renodlade deckarpriser. Vi har alltså rört oss en bra bit från Stieg Larsson som förebild. Även om han tangerade skräckgenren i en del av sina thrillerutspel och fantasygenren i Lisbeth Salanders släktskap med superhjältarna, höll han sig hela vägen inom verklighetens – och deckargenrens – krassa ramar.

Vad innebär då detta rent konkret för deckargenren? I bästa fall innebär det att läsare upptäcker nya typer av böcker de inte annars skulle välja spontant, och inte minst innebär det att böcker ur andra genrer än renodlade deckare får mer uppmärksamhet än de skulle ha fått annars. De stora bästsäljarna inom ”spänningsgenren” är trots allt fortfarande deckare utan inslag som bryter det realistiska kontraktet med läsaren (många av dessa bästsäljare innehåller dock inslag av framförallt romance, som ända sedan det nya millenniets början fått allt större plats inom genren). Det kan spänningsböckerna med övernaturliga inslag (ännu?) inte konkurrera med.

I sämsta fall innebär det en urvattning av genren, där läsare känner sig lurade när deckargåtan plötsligt löses på övernaturlig väg och där man har svårt att veta vilka böcker som egentligen är deckare. Där läsare håller sig till de redan etablerade deckarserierna och deckarförfattarna, för där ”vet man vad man får”, istället för att våga testa nya debutanter och författare.

Spelar det här alls någon roll? För förlagen som använder deckarnas framgångar för att marknadsföra och sälja även andra böcker (och som även är drivande bakom priser som exempelvis de ovan nämnda) är det naturligtvis bra, på samma sätt som att allting nu marknadsförs utomlands som Nordic Noir, vare sig det är noir, deckare eller ens av nordiskt ursprung. När det finns ett framgångsrikt koncept vill alla rida på vågen, och att döpa om allt till spänningslitteratur är precis samma sak. För genren i sig och för läsarna är fördelarna betydligt mera tveksamma.

Glad Midsommar!

Share

Årets bästa deckare nominerade

Svenska Deckarakademin har nominerat årets bästa deckare. Vilka som får priserna avslöjas den 22 november. Nedan följer hela akademins pressmeddelande.

Nu har Svenska Deckarakademin nominerat de fem bästa svenska och de fem bästa till svenska översatta kriminalromanerna för 2020. Nytt för i år är att även fem debutanter har nominerats till debutpriset. Vilka av de femton som får årets gyllene kofotar offentliggörs vid Deckarakademins möte på Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna söndagen den 22 november kl 14.00.

Det var inte mindre än 135 kriminalromaner – omkring hälften av utgivningen – som anmäldes till Svenska Deckarakademins omröstning i år. Och för första gången sedan 1982, när priset började delas ut, är det enbart kvinnor som har nominerats. De fem är:

Tove Alsterdal: Rotvälta (Lind & Co)
E.L. Dezmin: Mig skall intet fattas (DareMe Publishing)
Stina Jackson: Ödesmark (Albert Bonniers Förlag)
Kristina Ohlsson: Stormvakt (Forum)
Christina Wahldén: Nämn inte de döda (Forum)

Tove Alsterdal och Stina Jackson har båda vunnit ”Årets bästa svenska kriminalroman” förut: 2014 respektive 2018. Alsterdal och Ohlsson har dessutom varit nominerade tidigare.

De fem som nominerats till årets bästa svenska debut är:

Edvard Fenvik: Blodsband (Lind & Co)
Maria Grund: Dödssynden (Modernista)
Jens Lönnaeus: Clara (Historiska Media)
Peter Mohlin & Peter Nyström: Det sista livet (Norstedts)
David Ärlemalm: Lite död runt ögonen (Forum)

Även bland de översatta kriminalromanerna finns tidigare vinnare: Deon Meyer fick priset 2010 och Denise Mina 2011.

De nominerade är:

Amy Engel: Alltid en dotter (”The Familiar Dark”, övers. Manne Svensson; Albert Bonniers Förlag)
Cara Hunter: Ingen utväg (”No Way Out”, övers. Jan Risheden; Louise Bäckelin Förlag)
Deon Meyer: Villebråd (”Prooi”, övers. Mia Gahne; Weyler)
Denise Mina: Verkliga brott (”Conviction”, övers. Boel Unnerstad; Modernista)
Olivier Norek: Ytspänning (”Surface”, övers. Cecilia Franklin; Sekwa)

Svenska Deckarakademins båda B-grupper (svenska och översatta) kommer nu att läsa de böcker som nominerats till de båda ”stora priserna”. Därefter utser A- och B-grupperna de bästa kriminalromanerna vid sitt höstmöte i Eskilstuna. Vilken bok som får debutantpriset avgörs enbart av medlemmarna i svenska A. 

Som tidigare meddelats kommer även vinnarna av Spårhunden, priset till årets bästa barn-och ungdomsdeckare, att offentliggöras den 22 november.

De nominerade är:

Kalle Holmqvist: Det går en mördare lös – en historia från 1721 (Liber)
Elin Hägg: Den stora bankbluffen (Opal)
Peter Lindström: Diamantkungen (Rabén & Sjögren)

Share

Årets deckarpriser 2019

I helgen har Svenska Deckarakademin hållit sitt höstmöte i anslutning till Svenska Deckarbiblioteket i Eskilstuna. Vid mötet har man utsett årets deckarpristagare, och priserna tillkännagavs i samband med ett välbesökt deckarprogram på biblioteket på söndagen då Deckarveckan på biblioteket avslutades.

Priset för Årets bästa svenska deckare 2019 går till Camilla Grebe för Skuggjägaren med motiveringen: ”Elegant komponerad polisroman med kvinnohistoriskt perspektiv.”

Övriga nominerade i kategorin var Tove Alsterdals Blindtunnel, Christoffer Carlssons Järtecken, Kjell Erikssons Den skrattande hazaren och Erik Axl Sunds Dockliv

Priset för Årets bästa till svenska översatta deckare 2019 (dvs. den bästa utländska deckare som översatts till svenska under året) går till australiensiska Jane Harper för En förlorad man (The Lost Man, övers. Klara Lindell), med motiveringen: ”Dödligt kammarspel kring familjehemligheter i Australiens outback.”

Övriga nominerade i den kategorin var SA Lelchucks Rädda mig från farliga män (övers. Anders Tengner), Manda Scotts Förrädare (A Treachery of Spies, övers. Kjell Waltman), Jo Spains Förlåt oss våra synder (With Our Blessing, övers. Hanna Williamsson), och Sarah Vaughans Efter skandalen (Anatommy of a Scandal, övers. Molle Kanmert Sjölander).

Deckarakademin belönar även Malin Thunberg Schunke för Bästa deckardebut 2019 för boken Ett högre syfte, med motiveringen: ”Internationell thriller som förnyar temat med den oskyldigt misstänkte.”

Jag fungerade som vanligt som moderator för akademins offentliga framträdande på söndagseftermiddagen, och fick även hålla ett roligt scensamtal med Camilla Grebe som fanns på plats för att ta emot sitt diplom. Ni som finns på Facebook kan se delar av det offentliga framträdandet på Eskilstuna Stadsbiblioteks Facebooksida, de filmade bland annat presentationerna av alla de nominerade böckerna och de ligger uppe där.

Glad pristagare med Årets bästa svenska deckare 2019.
Share

Årets bästa deckare 2019: Nomineringarna

Idag har Svenska Deckarakademin avslöjat vilka böcker som är nominerade till årets deckarpriser 2019; priserna för ”Årets bästa svenska deckare” och ”Årets bästa till svenska översatta deckare” (det vill säga den bästa av de utländska deckare som under årets översatts till svenska). Det har varit ett år med många publicerade deckare och många bra deckare, så urvalsprocessen har varit tuff. De böcker som slutligen funnits värdiga av akademins läsgrupper hittar du nedan.

Böckerna som nominerats till Årets bästa svenska deckare 2019

Nu ska ytterligare läsgrupper inom akademin läsa de nominerade böckerna, och i samband med akademins höstmöte kommer vinnarna att avslöjas vid ett offentligt framträdande på Eskilstuna Stadsbibliotek söndagen den 24 november 14.00. I samband med framträdandet kommer även andra eventuella priser för 2019 avslöjas, exempelvis om det blir något debutantpris, fackbokspris eller översättarpris.

Nominerade till årets bästa svenska deckare 2019:

– Tove Alsterdal: Blindtunnel

– Christoffer Carlsson: Järtecken

– Kjell Eriksson: Den skrattande hazaren

– Camilla Grebe: Skuggjägaren

– Erik Axl Sund: Dockliv

Nominerade till årets bästa till svenska översatta deckare 2019:

– Jane Harper: En förlorad man (översatt av Klara Lindell)

– S.A. Lelchuk: Rädda mig från farliga män (översatt av Anders Tengner)

– Manda Scott: Förrädare (översatt av Kjell Waltman)

– Jo Spain: Förlåt oss våra synder (översatt av Hanna Williamsson)

– Sara Vaughan: Efter skandalen (översatt av Molle Kanmert Sjölander)

Share