Humoristiska deckare eller kriminalkomedier tillhör de mer sällsynta blommorna i den svenska deckardjungeln. Dessutom är ju humor något ganska personligt och alla uppskattar inte samma saker. Personligen tillhör Arne Dahls underfundiga och stundom sarkastiska roligheter mina favoriter på området. Debutanten Lars Forsberg kastar sig dock snarare rakt in i buskisträsket. Det är kanske inte riktigt min favoritbiom, men trots det är jag övertygad om att han kommer att bli en av många älskad deckarförfattare just på grund av sin humoristiska ton.
Även om det inte sägs rakt ut talar det mesta för att Rör inte mitt mord! är första delen i en tänkt serie om kriminalkommissarie Torsten ”T-Rex” Rexelius i Erikshamn. Rexelius är en inkompetent klant till polis med en fullständigt skev självbild. Han anser sig vara Sveriges skickligaste mordutredare, guds gåva till polisväsendet och en fantastisk man och människa i allmänhet. Berättandet skapar dock distans till centralgestalten så att läsaren ser Rexelius som den katastrof han är. Lyckas han med någonting så beror det enbart på tur, eller på parhästens, den unge aspiranten Johannes Frosts, snabbtänkthet.
När en vacker yngling hittas död på det lokala nakenbadet får Rexelius äntligen – efter tidigare misslyckade försök – tag i ett lik och en mordutredning som gör att han kan sola sig i pressens intresse. Raskt snöar han in på sitt huvudspår som kretsar kring den vältränade dödes gym, men utredningen blir inte riktigt den framgångssaga han önskat sig.
Rexelius är en parodi på den typiska frånskilda, kaffedrickande polisen. Ja, ingen polis i en svenska deckare har nog druckit så mycket kaffe som Rexelius eller varit lika tafatt utan sin hustrus omsorger. Han kan faktiskt inte ens klara av att sätta på sin fina kaffemaskin själv, något som bidrar till en exemplarisk närvarofrekvens på polisstationen. Förutom när han istället för magsår drabbas av sina återkommande ryggproblem.
Lars Forsberg är själv polis och har en bakgrund som copywriter, en ypperlig kombination för en deckarförfattare. Rör inte mitt mord! är följaktligen en ovanligt välskriven debut med bra flyt och trovärdiga skildringar av polisarbetets rutiner – även om Rexelius insatser genomgående lämnar en hel del i övrigt att önska. Trots att Forsbergs huvudperson är irriterande finns i boken någonstans ett hjärta, till skillnad från i exempelvis Leif G.W. Perssons skildringar av den egocentriske och sexistiske kommissarie Bäckström. Som läsare kan man oavsett om man uppskattar all humor i Forsbergs bok ändå inte annat än småleende glädjas när Rexelius trots alla motgångar till slut löser sitt fall.
Det här är en deckare för alla som uppskattar buskis, som föredrar en humoristisk ton framför psykologisk spänning, och som föredrar sina fiktiva mord någorlunda befriade från blod och explicita våldsskildringar.
