CrimeGarden recenserar Ta min hand av Lisa Bjurwald

Bjurwalds specialpolis Rebecka Born är nu avstängd från jobbet efter händelserna i debutdeckaren Tills bara aska återstår från förra året (som jag recenserade här). Att vara ledig är dock inte Borns starka sida och när hon får ett tips gällande försvunna flyktingbarn kan hon inte låta bli att ta reda på mer.

I avsaknad av kollegor tar Born denna gång hjälp av journalisten Maria Ekman, som vi stötte på redan i förra boken. Och snart är de ett omfattande pedofilnätverk på spåren. Parallellt med Borns utredning får vi glimtar ur så väl pedofilernas som deras offers liv, och det är plågsam läsning.

Deckaren är en förträfflig genre för att nå ut till många läsare med kunskap om aktuella samhällsfrågor. Det gäller bara att samtidigt balansera det hela rätt så att man inte tappar läsare och bara når de som redan är särskilt intresserade av det ämne man skriver om. Då förlorar deckaren lite av sin folkbildande funktion. Den här gången befinner sig Bjurwald balanserande på gränsen. Deckarintrigens underhållningsvärde lyckas inte riktigt hävda sig mot mängden tung information. Lite färre scener med pedofilerna och lite mer miljöskildring och action relaterad till Born hade förmodligen gjort susen. Bjurwald är en läsvärd och viktig författare, men det gäller att hon inte skrämmer bort för många läsare.

Språkligt är Ta min hand mer putsad än debuten, vilket ger ett proffsigare intryck. Jag kan dock sakna de värmländska miljöerna från Tills bara aska återstår, nu sker det mesta i anonyma rum, med undantag för en och annan utescen i Gamla Stan i Stockholm där Born bor.

Bjurwald skildrar allt på ett rakt och osentimentalt sätt, och det gör det hela både skrämmande och trovärdigt. Att så pass stor del av boken ägnas åt att följa pedofilerna gör dock att det här är en bok som är svår att riktigt tycka om, det blir helt enkelt för mycket obehaglig verklighet i förhållande till andelen spännande deckarintrig. Samtidigt är det en otroligt stark och skrämmande bok Bjurwald har åstadkommit. Men någon lätt underhållning är det inte.