Jag har skrivit en kortrecension av Therese Krooks deckardebut för GotaMedia. Recensionen kan ni bland annat läsa här i Kristianstadsbladet.
Jag har skrivit en kortrecension av Therese Krooks deckardebut för GotaMedia. Recensionen kan ni bland annat läsa här i Kristianstadsbladet.
Journalisten Lisa Bjurwald, som tidigare skrivit flera uppmärksammade reportageböcker om rasism och extremism, deckardebuterar nu med polisromanen Tills bara aska återstår. I huvudrollen träffar vi polisen Rebecka Born som har rötter i överklassen och som arbetar för en nationell specialenhet inom polisen som bekämpar terrorism och organiserad brottslighet.
Efter att två oidentifierade, brända lik hittats i Karlstadstrakten skickas Rebecka till Värmland för att hjälpa den lokala polisen. Hon har själv familjekopplingar till Värmland och snart visar det sig att det gamla familjegodset, numera flyktingförläggning, förmodligen spelar en viktig roll för fallet.
Efter att sedan 1998 ha publicerat tio deckare om göteborgspolisen Irene Huss inledde Helene Tursten en ny serie för två år sedan med Jaktmark, en polisroman som utspelade sig huvudsakligen i Dalsland och som hade den unga polisen Embla Nyström i huvudrollen. Vi rör oss fortfarande i Huss värld, men hon skymtar bara förbi i förbigående. Även i uppföljaren Sandgrav är det Embla och kollegorna Hampus och Göran som står i centrum. Denna gång får vi emellertid vänta ganska länge innan trion dyker upp i handlingen.
Den regionala utredningsgrupp i Västra Götaland som utgjordes av Embla och de andra två i förra boken är numera nerlagd. Men när lilla Strömstad drabbats av två mord, två försvunna barn, en mordbrand och en svår misshandel, sätts gruppen tillfälligt samman igen för att förstärka den lokala polisen.
Just nu pågår som ni säkert vet deckarfestivalen Crime Time Gotland i Visby. Jag är inte där, men fick ändå vara med på ett hörn när kulturredaktören för Gotlands Tidningar hörde av sig och ville prata landsbygdsdeckare. Det hela resulterade i en artikel i onsdags, lagom till att deckarfestivalen körde igång. Tyvärr ligger artikeln inte på nätet utan trycktes bara i papperstidningen, men klickar ni på länken här nedanför så får ni upp artikeln i pdf-format:
Istället för att vara på deckarfestival är jag hemma och njuter av att för första gången någonsin ha persikor som mognar i trädgården.
Idag finns en stor deckarintervju med litteraturvetaren Karl Berglund i DN, där även Ann-Marie Skarp och jag får vara med på ett hörn. Artikeln och intervjun handlar framförallt om hur den svenska deckarboomen vuxit fram sedan 1990-talet med Henning Mankell, Liza Marklund och Stieg Larsson som viktiga centralgestalter. Enligt artikeln peakade boomen åren efter publiceringen av Millennium-trilogin. Jag tycker dock det låter lite som en motsägelse att hävda att deckarboomen har peakat med argumentet att upplagesiffrorna för enskilda stora bestsellers minskat något, samtidigt som man konstaterar att antalet publicerade titlar fortfarande ökar… Med tanke på det senare, på att fler och fler svenska deckare översätts idag, och på att de fortfarande upptar en så stor del av de svenska bestsellerlistornas högre placeringar skulle jag nog snarare vilja hända att boomen är i högsta grad levande och att det inte finns några tecken på att den är i avtagande.
Hela DN-artikeln hittar ni här.
Jag intervjuas relativt ofta av journalister som ska skriva olika typer av deckarartiklar. För det mesta är det väldigt kul och resultatet känns bra. Vissa gånger känner man sig dock mest utnyttjad, som att man gör journalistens jobb, men utan att få betalt för det. I våras blev jag intervjuad av en frilansjournalist som skulle skriva en artikel om hybriddeckare för tidningen Kupé.
Jag svarade mejlledes på ett antal frågor och fick sedan läsa igenom den färdiga artikeln. Jag hjälpte till att reda ut några missförstånd i den och dessutom fick jag beskedet att artikeln skulle utvecklas ytterligare och bli längre, och jag ombads därför ge ytterligare några tips när det gällde hybriddeckare, vilket jag gjorde. Sedan hörde jag inget mer, men idag letade jag upp den färdiga artikeln på nätet – och kände mig just utnyttjad. Självklart blir det av olika anledningar inte alltid som journalister tänker sig, men då borde det vara självklart att kommunicera det med källor/intervjupersoner.
Hur som helst, här är den ursprungliga mejlintervjun i sin helhet. Jag tänkte om jag publicerar den här (se nedan)känns inte tiden jag la ner på att besvara frågorna helt bortkastad…
Ni har väl inte missat att Svenska Deckarakademin har en blogg där man publicerar deckarnyheter och reflektioner från akademins ledamöter? Idag gästbloggar jag hos Svenska Deckarakademin och skriver bland annat om vad som är unikt med deckarläsare och varför jag har världens bästa jobb. Ni hittar min bloggpost här.
Jag har recenserat Håkan Nessers senaste deckare, Eugen Kallmanns ögon, för GotaMedia. Recensionen hittar ni bland annat här, i Kristianstadsbladet. Om jag gillar den? Japp! Eugen Kallmanns ögon är något av det bästa Nesser skrivit på länge.
Jag har recenserat Malin Persson Giolitos Störst av allt för GotaMedia. Vad jag tycker? Det kan ni bland annat läsa i Smålandsposten, här.