Eftersom jag försöker ta mig igenom så många som möjligt av alla de svenska deckare som kommer ut varje år, är det inte så ofta jag hinner läsa några av alla de bra utländska deckarförfattare som finns. Och när jag någon gång hinner, blir det främst de gamla vanliga favoriterna. En helt ny och ganska trevlig bekantskap är dock brittiske Philip Kerr, vars senast till svenska översatta roman, Tyskt rekviem (A German Requiem, 1991), var en av de nominerade till Svenska deckarakademins pris för bästa till svenska översatta deckare i år.
(Långt från den vanliga trädgården idag…) Man kan undra varför det tagit så lång tid innan Kerrs deckare översatts – det här är sista delen i en trilogi, de föregående delarna utgavs på svenska 2013 och 2014, medan originalen kom ut redan i slutet på 1980- och början på 1990-talet. Det kan i alla fall inte ha att göra med brist på intresse för andra världskriget på den svenska deckarmarknaden. Kanske är det främst det lite udda i att en brittiska författare skriver om Tyskland som skapat tvekan.
