CrimeGarden recenserar Eld och djupa vatten av Camilla Grebe & Åsa Träff

De senaste åren har Camilla Grebe fått mycket uppmärksamhet för de två deckare hon skrivit tillsammans med Paul Leander Engström och för den egna Älskaren från huvudkontoret som kom i våras (CGrecension här). Nu är hon dock tillbaka i par med systern Åsa Träff. Eld och djupa vatten är femte delen i systrarnas Stockholmsbaserade serie med psykologen Siri Bergman i huvudrollen.

CIMG4679

Denna gång kretsar handlingen kring två barn som försvinner och antas ha kidnappats. Barnen är syskon och har nyligen placerats i varsitt familjehem sedan deras biologiska mamma inte längre anses lämplig att ta hand om dem. Gärningsmannaprofilgruppen vid polisen där Siri arbetar tar sig an fallet. Parallellt får läsaren följa en pojke som när han är liten i mitten av 1980-talet råkar eld på familjens hus och att hans föräldrar och lillasyster dör i branden. Pojkens väg genom olika fosterhem är allt annat än en solskenshistoria och sätter djupa spår genom hela livet. Samtidigt går Siri och hennes man i familjeterapi för att försöka rädda sitt förhållande – eller kanske snarare sin familj – efter Siris otrohet i förra boken. Parallellerna mellan Siris privata problem och bokens övriga handlingstrådar är många och tydliga.

Eld och djupa vatten handlar om familjen, om drömmen om den trygga kärnfamiljen, men också om hur kärnfamiljsnormen kan resultera i utanförskap, trauman och bevarandet av osunda relationer. Kontrasterna är skarpa mellan trygghet och beroende, tillit och destruktivitet, och skildringen av den utsatta pojken trovärdig och skrämmande.

Det som dock tappas bort lite denna gång är genusperspektivet, något som är lite överraskande efter systrarnas feministiska Bittrare än döden (2011). Delvis har det naturligtvis att göra med kärnfamiljsnormen och med hur kvinnan i normbilden oundvikligen stereotypiseras som den vårdande och omhändertagande. Lever hon inte upp till idealbilden är hennes kärlek till barnen inte tillräckligt stark och då blir familjen dysfunktionell, något som visas tydligt i alla de familjekonstellationer vi får möta i Eld och djupa vatten. Men trots detta har Grebe och Träff än en gång har lyckats åstadkomma en spännande och läsvärd psykologisk deckare.

Share