Sofie Sarenbrant är en författare som inte nöjer sig med att som så många svenska deckarförfattare låta varje del i sin deckarserie följa samma mall. Istället varierar och utforskar hon deckarformen, vilket gör att varje bok bjuder på nya överraskningar och möjligheter. Så också Tiggaren.
Tiggaren, som är femte delen i serien om Stockholmspolisen Emma Sköld, inleds med Emmas begravning. Som ni säkert minns mördades hon på sjukhuset i slutet av förra boken, Avdelning 73. Efter en hel bok med en huvudperson som ligger i en sjukhussäng inleds således uppföljaren med en död huvudperson, en ny ”begränsning” för Sarenbrant att utforska. Det innebär också att Emmas kollegor nu har inte mindre än två polismord att utreda, och när någon börjar avrätta tiggare i Stockholm misstänker man att man dessutom fått en seriemördare på halsen. Och snart står det klart för läsaren att förövarna står att finna på väldigt nära håll…
Diskussionen av tiggarnas situation i Sverige idag känns aktuell och angelägen. Utan att romantisera lyckas Sarenbrant också föra fram den mänskliga sidan av saken genom att ge en ung rumänsk kvinna, Soraya, en framträdande roll i boken. Det gör att bokens tiggare inte bara blir anonyma offer, utan individer med individuella livsöden. Trots det finns det naturligtvis ändå något väldigt problematiskt i hur en av bokens huvudpersoner tar sig an och hjälper Soraya, samtidigt som ett starkt egenintresse motiverar medmänskligheten – och detta är något som bitvis skaver genom romanen. En relation mellan människor med så olika förutsättningar kan aldrig vara jämlik. Det visar Sarenbrant också genom att det trots alla goda intentioner slutar väldigt illa. Boken ger inga enkla svar på tiggarproblematiken, men den pekar på problemen och väcker många tankar.
Tiggaren hänger nära ihop med förra boken och handlingsmässigt är det många av trådarna från denna som nu knyts ihop, både när det gäller huvudpersonernas privatliv och tidigare olösta brott. När boken är slut känns det faktiskt som status quo på något sätt är återställt. Inför nästa bok ligger alla möjligheter öppna för att vad som helst ska kunna ske igen och för att Sarenbrant ska kunna fortsätta att utforska genren på nya vis. Jag ser fram emot det.
