En deckardebut som jag läste förra året, men aldrig skrev om då, och som egentligen kom ut redan 2015, är Håkan Karlssons De sammetslena, en polisroman med tydliga thrillerinslag som utspelar sig i Uppsalamiljö. I centrum står polisen Robert Jennvik och hans kollegor som utreder ett fall där en tonårstjej blivit våldtagen och mördad. Så småningom hittas ännu en tjej död, tidspressen ökar och det blir tydligt att man har med en seriemördare att göra.
Parallellt med utredningen får vi som läsare också följa (den anonyme) mördaren och hans besatthet av unga tjejer och deras kroppar. Håkan Karlsson har också på ett smart sätt lagt in ett par parallellhistorier som gör att vi inte vet vem mördaren är, och får fler gestalter att misstänka. För det mesta går det att hålla isär de olika personerna förutom precis i början när man, om man läser det minsta slarvigt, kan tro att det är Jennvik som porrsurfar och är besatt av unga tjejer.
Tematiskt handlar boken också om hur många det är som är ensamma idag, och hur vi isolerar oss mer och mer från varandra med hjälp av Internet och ett alltför stort fokus på arbete och karriär.
Genomgående har Karlsson åstadkommit en spännande berättelse med ett bra tempo. Språkligt hade boken dock vunnit på en extra genomgång då det finns en hel del lite klumpiga formuleringar och upprepningar, om än få direkta språkliga fel. Det finns också en del ordval och uttryck som känns otidsenliga och/eller klyschiga och gärna kunde ha strukits.
Lite problematiskt är också att en väl stor del av de sexuella övergreppen skildras ur våldsmannens perspektiv, vilket gör att det hela gränsar till det våldspornografiska. Ska man skildra övergrepp och sexuellt våld är det i regel bättre att skildra det ur offrets perspektiv för att undvika alla möjligheter till pornografiska associationer. Av samma anledning kan jag också önska att författaren valt en annan titel som inte så tydligt intog förövarens perspektiv, för att ytterligare markera lite distans till mördarens syn på saker och ting.
På det hela taget har Karlsson dock åstadkommit en lovande debut med trevliga polisgestalter och det lär nog komma fler Uppsaladeckare från hans skrivbord.
