Mats I Lundgrens andra deckare, Sara från 2017, utspelar sig precis som hans första, Den som ger, i Nyköping med omnejd. Det är en polisroman med thrillerinslag, med en avskalad intrig utan krusiduller.
Bokens titelgestalt är en tonårstjej som är så väl hemlös som föräldralös och har råkat rejält illa ut. Vi får följa hennes berättelse i jagform och hon berättar först om det som lett fram till situationen hon nu befinner sig i, sedan får vi följa hennes kamp för att göra något åt det hela. Parallellt följer vi Nyköpingspoliserna från Lundgrens förra bok: den åldrande och fysiskt lite justerade Arne, den ambitiösa Lena, den impulsiva chefen Hertha och den nyfikne civilanställde Svante – som man kan misstänka är något av författarens alter ego. Denna gång försöker poliserna dels identifiera en okänd tonårstjej som dött i en bilolycka, dels utreda mordet på en lokal företagare som blivit skjuten en tidig morgon på golfbanan.
Lundgren har lagt upp berättelsen smart för att skapa spänning. Till en början är läsaren lika ovetande som polisen, men så småningom får vi veta hur allt ligger till och boken får då allt tydligare thrillerinslag. Intrigen blir till en kamp mellan Sara och skurkarna, där de senare är i överläge och man hela tiden fruktar för Saras liv. Det handlar om makt kontra maktlöshet och om att göra vad som krävs när man slår ur underläge utan att förlora sig själv på kuppen.
Medan poliserna framstår som relativt vanliga deckarpoliser är Sara en mer originell gestalt, och det är intressant att få se en så stor del av handlingen ur hennes perspektiv. Tyvärr är persongestaltning inte riktigt Lundgrens starkaste sida, så trots att vi får se så mycket av Sara och hennes tankar och reaktioner kommer man henne aldrig särskilt nära känslomässigt. Detta gör att vad som till stor del kunde varit en stark psykologisk thriller inte riktigt når ända fram.
Lundgrens styrka är istället den relativt avskalade intrigen som berättas på ett snyggt språk med bra flyt, och Sara är en bok som förtjänar fler läsare än bara den lokala Nyköpingspubliken.
