CrimeGarden recenserar Camilla Grebes Husdjuret

Fenomenet med stockholmspoliser som löser brott i landsorten växer sig bara starkare. Tidigare handlade det framförallt om enstaka poliser (och ibland detektivgestalter från andra yrkesgrupper) som flyttade ”hem” till sin uppväxtort, men nu är det hela stockholmsbaserade polisteam som reser från storstaden till landsorten. Ofta har huvudpersonen också någon lokal koppling. Ur årets deckarskörd är Lina Bengtsdotters deckardebut Annabelle – och nu senast Camilla Grebes Husdjuret – bra exempel.

Hos Grebe får vi åter möta poliserna och profileraren Hanne från hennes Älskaren från huvudkontoret (2015, som jag recenserade här) som nu kompletteras med en lokala förmåga, den unga polisen Malin som är uppvuxen i sörmländska Ormberg där det hela utspelar sig. I tonåren hittade Malin ett mördat barn i ett stenröse, barnet identifierades aldrig och fallet löstes inte, men nu har stockholmspoliserna med Malins hjälp fått i uppdrag att titta på det igen. Detta rör naturligtvis upp en massa i Ormberg, och snart hittas även en okänd kvinna död.

Läs mer

Share

CrimeGarden recenserar The Nile Hilton Incident – en ny svensk filmdeckare

Härom veckan var jag på pressvisning i Köpenhamn för en ny svensk film som hade premiär i USA i augusti, och som har premiär här i Sverige idag, 29 september (i Danmark i 12 oktober). Det är The Nile Hilton Incident (eller Cairo Confidentiality som den också kallas i en del sammanhang), en väldigt osvensk polisfilm – så långt man kan komma från Kopps, Jägarna eller Wallanderfilmatiseringarna – både estetiskt och innehållsmässigt.

En känd sångerska hittas mördad på ett hotellrum och kairopolisen Noredin (spelad av Fares Fares) tilldelas fallet.

Läs mer

Share

Recension av Olséni & Hansens Ryttaren

Jag har recenserat Ryttaren av Christina Olséni och Micke Hansen för Gota Media. Bland annat skriver jag att:

Många uppskattar säkert författarnas humor och kriminalkomedin som form, men precis som i förra boken kan jag önska att man vågat satsa på detta fullt ut. Skippa de tråkiga poliserna och låt pensionärerna vara komiska och stå i centrum. Orealistiskt privatspanande vinner alla gånger över orealistiskt polisarbete.

Hela recensionen kan ni läsa i Trelleborgs Allehanda, här.

Share

CrimeGarden recenserar Anders de la Mottes Höstdåd

En av förra årets bästa svenska deckare var Anders de la Mottes Slutet på sommaren (som jag recenserade här). Den var början på ett nytt kapitel i författarskapet där de la Motte förflyttade spelplatsen till hemtrakternas Skåne, gav sig in i en ny deckargenre och för första gången skrev en helt fristående bok. Höstdåd utgör en fortsättning när det gäller den skånska miljön, fokus på det lokala och på landskapet, liksom på den årstidstematik som präglade förra boken. Den nya boken är dock ännu starkare med en mer komplex intrig och ytterligare betoning av miljön.

Denna gång utspelar sig det hela på och omkring Söderåsen, huvudsakligen på fiktiva platser som dock hämtat mycket inspiration från verklighetens geografi.

Läs mer

Share

Recension av Anna Tells Fyra dagar i Kabul

Jag har recenserat Anna Tells debutdeckare för Gota Media, ni kan läsa recensionen i exempelvis Ystad Allehanda, här. Bland annat skriver jag att:

Kanske är Tells gestalter lite platta, men det kompenseras av ett genreenligt högt tempo. Boken är välskriven, miljöerna är intressanta och författaren känns påläst.

 

Share

Recension av Fredrik Ekelunds Natten undrar vem jag är

Något jag ofta återkommer till när jag är ute och pratar om deckare och vad en bra deckare är, är att det är svårare att skriva en bra deckare än en bra vanlig roman. För att få till en bra roman behöver man komplexa karaktärer, ett intressant ämne, ett bra språk och fina miljöbeskrivningar. Men för att det ska bli en bra deckare krävs också att det finns ett driv i språket och berättelsen så att det blir spännande, det krävs att allt hänger ihop på ett klurigt sätt, och det krävs att man kan sin deckargenre så att man kan använda sig av, leka med och bryta mot konventionerna på sätt som gör att det känns nytt och roligt.

Läs mer

Share

Recension av Leivinger & Pinters De mörkermärkta

Ibland dimper det ner böcker hos CrimeGarden som visar sig inte riktigt höra hemma i deckargenren. Vanligast är att böckerna korsar gränsen till det övernaturliga och därmed istället förvandlas till fantasy eller skräck, trots att de har en deckarintrig och innehåller många andra deckarelement. De flesta av dessa böcker lägger jag åt sidan, men en sådan bok som jag recenserade nyligen för GotaMedia är Mattias Leivinger och Johannes Pinters De mörkermärkta. Om den skriver jag bland annat att ”De Mörkermärkta är spännande och det finns ett bra driv i berättandet. Psykologiskt finns det också en trovärdighet i många av gestalterna som gör att man köper de övernaturliga inslagen bättre. Den mytologiska överbyggnaden framstår dock som lite luddig.” Läs hela recensionen, där jag diskuterar genreproblematiken ytterligare, bland annat i Blekinge Läns Tidning, här.

Ps. Litet minus till den som bestämde att titeln skulle särskrivas på omslaget, ett litet bindestreck hade gjort allt så mycket bättre…

Share

Recension av Solveig Vidarsdotters Nässelvrede

En ny svensk deckare som utspelar sig i semestertider är Solveig Vidarsdotters Nässelvrede. Jag har skrivit en kort recension av boken för GotaMedia, där jag bland annat skriver att ”Berättelsen har en härlig lokalfärg och författaren har mutat in ett helt eget område på den svenska deckarkartan.” Hela recensionen kan ni exempelvis läsa i Barometern, här.

Share

Recensioner av två svenska Thailandsdeckare

Thailand tillhör ett av svenskarnas mest populära semestermål, och det är något som också börjat ge avtryck i deckargenren. För er som tidigare missat Henrik Tords asiatiska trilogi som avslutades med en bok om tsunamin, rekommenderas hans författarskap varmt. Nu i vår är det också två deckardebutanter som gett sig i kast med det thailändska semesterparadisets baksidor i form av prostitution och droghandel. Tinna Lindberg, vars Förnedringen jag recenserade för Smålandsposten, ni kan läsa hela recensionen här.

Och så Staffan Nordstrand, vars Opium jag kort recenserade för GotaMedia, recensionen finns att läsa i Kristianstadsbladet, här. Tyvärr verkar jag antingen ha lånat ut Nordstrands bok eller glömt kvar den på något hotellrum någonstans (vet att jag läste den i Fuerteventura i våras…), så ni får hålla tillgodo med bilden ni hittar i recensionslänken.

Share

Recension av Anna Janssons Det du inte vet

Jag har skrivit en kort recension av Anna Janssons Det du inte vet för GotaMedia. Bland annat skriver jag att  ”Jansson har piggat upp Visbypolisen med en ung kvinnlig IT-expert, samtidigt som Hartman är bortkopplad från utredningen och faller sönder av oro för dottern. Två smarta drag för att gjuta nytt liv i serien.” Hela recensionen kan du läsa till exempel i Ystads Allehanda, här.

Share