I traven med lästa böcker från 2016 som ännu inte fått någon recension, har det nu blivit dags att ta en extra titt på Olle Håkanssons debutdeckare, Wayne går på casino, en polisroman i Sundsvallsmiljö.
Mot fonden av casinobygget i Sundsvall något år efter Millennieskiftet har Håkansson skapat ett relativt klassiskt polismysterium. Två av stadens A-lagare dyker plötsligt inte upp på den vanliga bänken längre och ”kollegorna” börjar undra vart de tagit vägen. Poliserna Wayne Lundborg och Stefan Ekstam börjar till sist nysta i det hela, men kommer ingen vart. Då hittas ett lik inmurat i grunden till stadens nya casino…
Wayne och Ekstam gör sig ingen brådska med at utreda försvinnandena, och som läsare får vi inte heller följa någon raka-spåret-utredning där vi rör oss från punkt A till punkt B. Istället får vi följa diverse exkursioner och sidospår om exempelvis sport och flugfiske, som egentligen inte tillför berättelsen något. Berättelserna är dock trevliga och skulle istället ha kunnat ges en funktion, kanske använts som bilder för att illustrera utredningens fortskridande, eller som motiv till att poliserna distraherats och därmed missat någon viktig ledtråd, eller som inspiration som fått poliserna att se nya sammanhang.
Tempot är relativt långsamt, poliserna är äldre och tar det lilla lugna utan at hetsa upp sig, och vi får steg för steg följa deras framsteg och bakslag i utredningen. Tempot kunde ha drivits upp genom mer dialog, men Håkansson är mer för ”tell” and ”show”, och det mesta berättas ingående i tredje person, snarare än gestaltas.
Författaren gillar porträttera sina gestalter och ofta görs detta med hjälp av någon liten humoristisk anekdot ur vederbörandes förflutna, och överhuvudtaget präglas berättandet av en stillsam humor. Boken är väl korrekturläst, men hade samtidigt vunnit på lite finputs av en språklig redaktör.
Det här är en deckare för den som inte gillar det alltför våldsamt blodiga och actionfyllda. Det är en trivsam polisroman enligt klassisk landsortsmodell, och för den med Sundsvallskännedom utgör den också ett historiskt nedslag i staden under casinobygget i början av 2000-talet. Man skulle även, om man ville, kunna kalla Wayne går på Casino för en historisk deckare, men den ligger kanske ändå lite för nära i tid för att det ska kännas helt rättvisande.
1 svar på ”CrimeGarden recenserar Wayne går på casino av Olle Håkansson”
Kommentarer är stängda.