DIN GUIDE I DECKARDJUNGELN
Jag har skrivit en kort recension för Gota Media av Lars Keplers nya polisthriller Lazarus. Bland annat skriver jag att:
”Utomlands talas det ofta om att nordiska deckare är särskilt mörka och våldsamma. Detta är naturligtvis ingen generell sanning, men mörkast och våldsammast är nog ändå Lars Kepler. Och sjunde boken om poliserna Joona Linna och Saga Bauer, ”Lazarus”, är inget undantag – snarare tvärt om.”
Hela recensionen kan ni läsa i exempelvis Smålandsposten, här.
I min senaste gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om Kurt Wallander. Vad är det egentligen som gör att han är så älskad? Varför är han fortfarande så aktuell, trots att Henning Mankell skrev de flesta böckerna om honom på 1990-talet? Och är Wallander-gestalten verkligen fortfarandeen en typisk detektivgestalt i svenska deckare idag? Hela bloggposten kan ni läsa här.
Bild tagen vid besök på Ystad Studios, där man byggt upp scenografin från Wallanders lägenhet i filmerna med Krister Henriksson som Wallander.
Jag har recenserat Cilla och Rolf Börjlinds nya deckare, Kallbrand, för Gota Media. Bland annat skriver jag att:
”Bitvis får den thailändska delen av boken mig att tänka på Henrik Tords fina asiatiska thriller-trilogi. Dessa delar präglas också av mer klassisk action, där Tom likt en åldrande Indiana Jones söker efter ”mörkrets hjärta” och under idel strapatser tar sig allt längre in i djungeln i sökandet efter en mytomspunnen flodbåt. Berättelsens Stockholmsdelar är mer präglade av den klassiska polisromanen, som kombineras med ett och annat mer filosofisk t inslag och även med vissa thrillerelement – och inte minst då de två delarna knyts ihop mot slutet blir det rejält med action.”
Hela recensionern går att läsa exempelvis här, i Kristianstadsbladet. Och ni har väl inte missat andra säsongen av den spännande TV-serien Springfloden, där paret Börjlind skrivit såväl förlagan som manuset, som går på SVT1 på söndagskvällarna?
Jag fortsätter mitt gästbloggande hos Svenska Deckarbiblioteket. Idag med en recension av Carin Gerhardsens Det som göms i snö. Bland annat skriver jag att: ”Det som göms i snö har dessutom en av årets absolut mest välkonstruerade deckarintriger, den är fylld med överraskningar – som läsare blir man ständigt lurad – och här är det ingenting som är förutsägbart.” Hela recensionen kan ni läsa här.
Förra veckan tillbringade jag i Sundsvall, där jag jobbade som moderator på Svenska Deckarfestivalen. För min del var det femte året som festivalens huvudmoderator och det är alltid ett av årets roligaste jobb. Festivalen är alltid väldigt väl arrangerad och den drivs av en ideell förening som med hjälp av lokala sponsorer lyckas få till ett fantastiskt arrangemang. I år hade man bjudit in tjugofem författare, allt från internationella storstjärnor som Sharon Bolton till författare med norrlandsanknytning som Olle Håkansson, Annika Sjögren, Jonas Kihlman, Monica Grönlund och Björn Persson.
Jag med Camilla Grebe och Sharon Bolton efter vårt samtal.
Det här var också första året man lyckats få dit författare från samtliga nordiska länder, och det var intressant att få diskutera likheter och skillnader mellan de olika ländernas deckartraditioner med Kati Heikkapelto (FI), Geir Tangen (NO), Ragnar Jonasson (IS) och Ane Riel (DK). Naturligtvis var även många av de svenska deckarförfattarna där. Både sådana som varit med sedan 1990-talet som Inger Frimansson och Helene Tursten, och relativt nya förmågor som Pascal Engman, Hanna Lindberg och Alexander Cavalieratos. Bredden i festivalprogrammet åstadkoms också med hjälp av författare som Lars Wilderäng, Åsa Anderberg Strollo, Johan Theorin och Camilla Sten, som aktualiserade så väl framtidsdystopier i den politiska thrillergenren som fantasy och skräcklitteratur för barn- och ungdomar.
I ytterligare en gästbloggpost hos Svenska Deckarbiblioteket recenserar jag idag Håkan Nessers senaste deckare, De vänsterhäntas förening. Bland annat skriver jag att ”Det råder ingen tvekan om att Nesser fortfarande är en av genrens främsta berättare, även om De vänsterhäntas förening inte ett av hans bästa verk när det gäller intrigskapandet. Men Nesser har en hög lägstanivå och även när han inte är helt på topp, överträffar han det mesta i genren. Hela recensionen kan ni läsa här.
Som i ett led i mitt gästbloggande hos svenska deckarbiblioteket, recenserar jag idag Anders Roslunds Tre timmar. Bland annat skriver jag att ”Roslund har som vanligt gjort extremt gedigen research, något som får Tre timmar att sticka ut bland de senaste årens många svenska deckare om flyktingkatastrofen. Det gör också att de scenarios och miljöer som är kopplade till smugglingsoperationen känns trovärdiga och levandegörs med hjälp av ett vitt spann av sinnesintryck och fakta.” Hela recensionen kan ni läsa här.
I dagens gästblogg hos Svenska Deckarbiblioteket skriver jag om Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Hela inlägget kan ni läsa här. Deckarfestivalen börjar på onsdag, men idag bär det av till Härnösand där jag ska prata om svenska deckare i regi av Härnösands Pensionärsuniversitet.
Från och med idag och fram till och med den 25 november kommer jag regelbundet att gästblogga på Svenska Deckarbibliotekets blogg, missa inte det! Mer information hittar ni här, där jag i ett kort första inlägg avslöjar vad jag kommer att skriva om.
Som en liten uppvärming inför Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall som börjar på onsdag, kommer jag till Härnösand imorgon, tisdagen den 6 november 13.00-15. Där kommer jag besöka Pensionärsuniversitetet och tala om ”Svenska deckare då och nu”, och berätta om den svenska deckartraditionen med utgångspunkt i de olika deckargenrerna. Vad är egentligen typiskt för en
pusseldeckare och hur skiljer sig en polisroman från en psykologisk thriller? Vem skriver vad och hur ser det ut på den svenska deckarscenen idag? Mer information hittar ni på föreningens hemsida, här, under rubriken ”Webbkatalogen”.
