Snart är det dags för den stora Krimimessen i Horsens i Danmark, 1-2 april äger nordeuropas största deckarfestival rum! Här kan man på tågavstånd från sydsverige möta så väl de nordiaka som en hel del mer långväga deckarförfattare och deckarexperter. Själv kommer jag att vara där för att bland annat föreläsa om den nya svenska polisthrillern och hålla scensamtal med Emelie Schepp, Lisa Hågensen och Sara Lövestam – och naturligtvis för att mingla och träffa en massa spännande författare och höra föredrag och samtal. Här hittar ni hela programmet.
polisthriller
Recension av Roslund & Thunbergs En bror att dö för
Jag har recenserat Anders Roslund och Stefan Thunbergs nya deckare, En bror att dö för, för GotaMedia, och recensionen kan ni läsa exempelvis i Kristianstadsbladet, här. Bland annat skriver jag att ”En bror att dö för är en riktigt stark och spännande thriller, men framförallt är det en roman som handlar om brödraskap, lojaliteter och blodsband.”
Recension av Cilla och Rolf Börjlinds Sov du lilla videung
Ännu en recension för GotaMedia som jag missat att länka till tidigare. Ni kan läsa vad jag tycker om Cilla och Rolf Börjlinds fjärde deckare, Sov du lilla videung, här i Smålandsposten. Bland annat skriver jag att boken tar upp ”ett högst aktuellt ämne som behandlas på ett mångsidigt och initierat sätt”.
Gästbloggar hos Svenska Deckarbiblioteket
Idag startar Svenska Deckarbiblioteket en blogg, och jag har blivit ombedd att vara deras första gästbloggare. Mina bloggposter där är tänkta att fungera som en uppladdning inför att Svenska Deckarakademin avslöjar årets deckarpristagare i samband med bibliotekets Deckarvecka i Eskilstuna 14–20 november. Som gästbloggare kommer att recensera några personliga favoriter och några av de mest omtalade böckerna ur årets svenska deckarskörd, samt presentera några av årets deckartrender. I den första bloggposten som publiceras på Svenska Deckarbibliotekets nya blogg idag tar jag dock en återblick på en av de starkaste trenderna i den svenska deckardjungeln förra året: den nya polisthrillern. Här kan ni läsa vad jag har att säga om den.
CrimeGarden recenserar Prio ett av Emelie Schepp
För ungefär en månad sedan recenserade jag Emelie Schepps Prio ett för GotaMedia, men så vitt jag kan se har recensionen bara publicerats i papperstidningarna och finns inte på nätet, men här är den i alla fall:
”Emelie Schepp gjorde sig känd då hon gav ut debutdeckaren Märkta för livet på eget förlag och genom målmedvetenhet och hårt arbete lyckades sälja fler exemplar av sin bok än någon annan svensk egenutgivare tidigare gjort. Sedan dess har hon plockats upp av ett etablerat förlag, haft så väl nationella som internationella framgångar och dessutom rest land och rike runt och föreläst om sin väg in i deckarbranschen.
Prio ett är Schepps tredje bok om åklagaren Jana Berzelius och poliserna Mia Bolander och Henrik Levin i Norrköping. Saker händer som får Jana att känna sig allt mer pressad och än en gång tvingas hon ta steget utanför lagens gränser. Samtidigt utreder Mia och Henrik ett fall där någon torterat och stympat en kvinna och lämnat henne att förblöda. En av de första på plats är ambulanssjuksköterskan Philip Engström, som också är en av huvudpersonerna i Prio ett.
CrimeGarden recenserar Marias tårar av Olle Lönnaeus
Jens Lapidus började för några år sedan skriva en helt ny typ av underhållande och samhällsorienterade svenska deckare som utspelar sig i Stockholms undre värld. I hans efterföljd har vi sedan inte minst sett många berättelser med gränsöverskridande poliser i centrum. Några som särskilt utmärkt sig med komplexa polisthrillers i Stockholmsmiljö är Anders de la Motte, vars UltiMatum förra året utsågs till årets bästa svenska deckare av Svenska deckarakademin, och Anna Karolina, som skrivit två utmärkta böcker de senaste åren.
Malmömiljöer har däremot varit mer sällsynta i den här typen av böcker, men med sina två senaste polisthrillers har Olle Lönnaeus positionerat sig som en av samtidslitteraturens främsta Malmöskildrare. Jonny Liljas skuld från 2014 var en djupdykning så väl i det mänskliga psyket som i Malmös gatumiljöer och i det hårdkokta, noir-inspirerade deckararvet. Och med den nyutkomna Marias tårar visar Lönnaeus att han hör hemma i elitskiktet bland de svenska deckarförfattarna, trots att han inte alls fått samma uppmärksamhet som många betydligt svagare författare.
CrimeGarden recenserar De underkända av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Det är inte alltid favoriterna levererar. Delvis är det förstås det att förväntningarna på författare man vet brukar skriva bra deckare är väldigt höga och svårare att leva upp till, man ju mer besviken när man brukar kunna räkna med en riktig läsupplevelse och inte får den. De underkända är absolut inte dålig, men det är den hittills svagaste av Hjorth och Rosenfeldts fem böcker om psykologen Sebastian Bergman och hans poliskollegor vid Riksmordenheten.
I De underkända mördas två dokusåpakändisar i olika delar av landet. Som läsare får vi snart klart för oss att mördaren är ute efter att väcka opinion mot att människor som är ointelligenta och saknar allmänbildning förs fram som förebilder i samhället idag. Sebastian Bergman och poliserna i riksmordgruppen utreder fallet och inser snart att mördaren är långt ifrån färdig.
CrimeGarden recenserar Står dig ingen åter av Anna Karolina
Anna Karolina tillhörde fjolårets deckardebutanter med sin genialt betitlade Stöld av babian, som jag tidigare recenserat här på sidan. Förutom att debuten hade en titel som fastnade hade den också intressanta karaktärer, och det är kul att nu få återse dem i uppföljaren Står dig ingen åter.
Denna gång handlar fallet som polisen Amanda Paller och hennes kollegor utreder om människor som begår fruktansvärda mord på sina närmaste under påverkan av en så kallad ”kannibaldrog”. Amanda fortsätter också korståget för att hämnas sin syster. Systern tog livet av sig efter att ha blivit våldtagen, och i debuten fick vi följa hur Amanda hämnades på några av de inblandande, men ännu har inte alla fått vad de förtjänar. Även denna gång rör sig Amanda hela tiden på båda sidor om lagen, och parallellt med den drogrelaterade utredningen driver hon en egen undersökning där hon under falsk flagg nästlar sig in i de kriminella kretsarna.
CrimeGarden recenserar Älskaren från huvudkontoret av Camilla Grebe
Efter att tidigare ha skrivit deckare både tillsammans med systern Åsa Träff och med Paul Leander-Engström gör Camilla Grebe nu sin solodebut som deckarförfattare. Älskaren från huvudkontoret är en spännande, psykologisk polisthriller som utspelar sig i Stockholm, och det råder ingen tvekan om att Grebe klarar sig bra även på egen hand.
En kvinna hittas mördad hemma hos Jesper Orre, högste chefen för ett stort svenskt klädföretag. Själv är Jesper spårlöst försvunnen. Peter Lindgren vid Rikskriminalen, en ensam man som undviker relationer av alla slag, är en av de poliser som utreder fallet. När det visar sig att mordet har avgörande likheter med ett äldre olöst fall kallar man också in beteendevetaren Hanne Lagerlind-Schön. Hon har tidigare arbetat som konsult för utredningsgruppen och då haft ett förhållande med Peter som svikit henne grovt. Nu har Hanne drabbats av begynnande demens, men hon åter sig ändå uppdraget att medverka i utredningen.
CrimeGarden recenserar Hvidt snit av danska Lotte Petri
I januari recenserade jag danska Lotte Petris Sort død från 2014 här på sidan (i den förra recensionen finns också lite mer info om författarskapet), och nu i mars kom uppföljaren – Hvidt snit – ut i Danmark. Och precis som föregångaren är Hvidt snit en alldeles utmärk vetenskapsthriller som man helst sträckläser. Även denna gång är det forskaren och läkaren Selma Eliassen som står i centrum. Den här gången lyser dock hennes väninna Lisa med sin frånvaro, och istället har rättsläkaren Lone Olsen och polisen Ian Buchanan fått större roller.
En varg hittas död i ett danskt naturreservat och när den undersöks visar den sig ha ben från en människa i magen. Snart hittar man också ett skelett av en man i närheten. I samma veva dör en man på ett högsäkerhetsfängelse för psykiskt sjuka våldsverkare. Undersökningen av skelettet och den döde brottslingens kropp uppvisar dock i båda fallen en underlighet på kraniet. Det ser ut som om båda de döda lobotomerats innan de dog – något om verkar underligt eftersom det är ett ingrepp man slutade använda sig av i Danmark i början av 1980-talet. Sedan dyker ytterligare likheter upp, och då man fastställer att den första mannen mördats för närmare trettio år sedan står det klart att man har att göra med en mördare som varit verksam väldigt länge.









