deckarförfattare

Bättre sent än aldrig brukar det ju heta, och kanske kan det vara läge att passa på att se sista avsnittet av SVT:s Deckarna som visades förra veckan idag istället (på SVT Play) om man inte redan sett det – så slipper man sakna serien alltför mycket nu när det är onsdag och det inte sänds något nytt avsnitt. Jag har haft en massa annat som kommit emellan, men här är tillslut en recension av programmet där Katarina Wennstam hade huvudrollen. I centrum stod frågan om varför hon ständigt sätter frågor som rör våld mot kvinnor i fokus. Och – precis som i de tidigare avsnitten – visar det sig att motivationen står att finna redan i författarens barndom.

Katarina Wennstam har en bakgrund som journalist och debuterade som deckarförfattare efter att först har skrivit fackböcker om våldsbrott riktade mot kvinnor, ett ämne som hon som journalist också bevakat under många år. Detta har sedan förblivit ett centralt tema genom författarskapet och det finns ingen tvekan om att Wennstam är den mest feministiska rösten i den svenska deckarfloran. Från Smuts (2007) till Skuggorna (2014) har hon skrivit sex spännande deckare som samtidigt berättar om de patriarkala strukturer som råder i Sverige idag, om kvinnohat och om den utsatta situation så många kvinnor befinner sig i.

Läs mer

Gårdagskvällens avsnitt av Deckarna, där Denise Rudberg var huvudperson, visade att programformen nu satt sig och det var det mest helgjutna avsnittet hittills. Nu fanns det en trygghet i programformen, och framförallt var det tydligt att författarkollegorna blivit betydligt mer hemtama i sina utredarroller. Dessutom var fördelningen av utrymmet mellan de olika författarna mycket jämnare denna gång och alla hade lika mycket att tillföra.

Denise Rudberg började som chick lit författare, men slog 2010 om till att skriva deckare. Sedan debuten med Ett litet snedsprång har hon etablerat sig på den svenska deckarscenen med fyra titlar i serien om åklagarsekreterare Marianne Jidhoff och poliserna Torsten Ehn och Augustin Madrid som utreder brott i Stockholms överklassmiljöer. Den senaste recenserades här på sidan i höstas.

Frågan som många ställde sig inför Denise Rudbergs avsnitt av Deckarna var vad som egentligen döljer sig bakom hennes eleganta fasad, och Rudberg gjorde nog knappast någon besviken.

Läs mer

Gårdagens avsnitt av SVT:s Deckarna var lite mer trögstartat än det som inledde serien förra veckan. Dels kändes introt där de medverkande deckarförfattarna presenterades onödigt och väldigt långt när man redan stiftat bekantskap med författarna i första avsnittet. Dels tog det ett bra tag den här gången innan det faktiskt blev riktigt engagerande och man kom huvudpersonen inpå livet. Anders Roslund och Börge Hellström – som var förra veckans huvudpersoner – visade sig dock vara en stor tillgång som utredare tack vare sina kvaliteter som välformulerade muntliga berättare, även när det inte var deras egna berättelser som stod i centrum, medan Christoffer Carlsson och Denise Rudberg den här gången hamnade lite mer i skymundan.

Gårdagens avsnitt handlade om Anna Jansson, en av de absolut mest produktiva svenska författarna under 2000-talet och en av de mest välkända och älskade bland våra deckarförfattare. Mest känd är Jansson för sin Gotlandsserie med polisen Maria Wern i huvudrollen, men hon har även skrivit en serie barn- och ungdomsdeckare och ett antal böcker i andra genrer. När man träffar Anna Jansson ger hon ett väldigt trevligt och professionellt intryck, och hon framstår som en trygg person med stor integritet. Frågan för mig när jag satte mig framför Tv:n i går kväll var om man skulle få några insikter i vad som fanns bakom den extremt effektiva ytan.

Läs mer